Aftonbladet – 19 augusti 1873, sida 3

Gör det mycket ondt? frågade en stackars varelse. Inte ofta, svarade Tom. Gud ske lof! Gud ske lof! Hon vände sig hastigt åt sidan och lättrörd, som de flesta af sin klass, började hon häftigt gråta och snyfta. Arma varelse! Kanske attibland de män, hvilka stredo och föllo denna dag, var också han, hvilken bragt hennes unga lif i skam och elände; och likväl följde hon honom ännu med älskande hjerta, trogen äfven i sitt djupa fall! O, qvinnor, qvinnor, I ären underliga varelser!tänkte Tom, men detta är ingen nyhet för mig. Godt; som jag finner har det nu blifvit allvar ileken. Jag vill önska att jag snart må befinna mig sjelf midt uppe i densammals :. Så sade Tom Thurnall och så sade äfven major Campbell samma qväll, under det han gjorde sig i ordning att följande morgon resa till Southampton för att gå ombord. En god gerning bör ske på en god dag, sade majoren. Dä en man anträder resan till en bättre verld, skall han ej rädas för att fara på en söndag. ELFTE KAPITLET. Bankiren och hans dotter. Tom och Elsley anlände slutligen utan äfventyr till Whitbury. Innan Tom gick till sin far skaffade han Elsley bostad hos en gammal fru, som -han visste sig kunna lita på; derefter begaf han sig ut för att taga reda på sin fars nya hem, hvilket han ofter åtskilliga frågor lyckades finna — ett litet, gammaldags hus med stora, utbyggda fönster, lågt nere vid den smala trottoiren. Tom stannade och kastade en blick genom fönstret. Hans far tatt helt nära i sin län