Aftonbladet – 18 augusti 1873, sida 3

Hvad! Den penningdryga, simpla mannen ? Hys ingen fruktan för honom, Ett trofastare och finkänsligare herjta klappar ej i ett bröst än hans. Ingen vet detta bättre än jag. Han skall emottaga dig med öppna armar och behöfver inte veta mera än somär nödvändigt och har du honom till vän, kan du otsa allt förtal och göra hvad durehagartre Tom gick ut på eftermiddagen en liten stund, betalade hyr n för Elsleys usla bestad, köpte honom nigra nödvändiga kläder och lånade honom, utan att derom yttra ett ord, några till. Elsley satt hela dagen liksom i ett drömmande tillstånd, suckade ibland djupt och följäe Tom med matta blickar, då denne raskt rörde sig af och an i rummet. Den föregående våldsamma sinnesskakningen, brist på föda och förtärdt opium hade förtagit hans krafter både till kropp och själ, och då aftonen kom, förde Tom honom i säng, foglig som ett barn. Derefter gick den unge läkaren ut för att vid Strand inandas frisk luft, röka en cigarr och med eller mot sin vilja tänka på den sköna och fromma flicka, från hvilken han flydde. Unga qvinnori granna drägter gingo tätt förbi, vände på hufvudet och smälogo åt honom, men förgäfves! Dessa två stora, allvarliga ögon voro likeom inpräglade i hans själ; han kunde icke se något annat. Ack, om Grace blott gifvit honom åter hans pengar! Ja, hvad då? Han skulle då utan all fråga burit sig åt som en narr för hen: nes skull. Bättre då, gom det var! Han var ämnad till en kringströfvande äfventyrate här i lifvet. Hvem visste om han icke ändå till slut skulle förmå fånga lyckan, hvilken hittills ständigt bade halkat honom ur händerna? (Forts.)