Aftonbladet – 16 augusti 1873, sida 3

kommer att innehblla studier öfver handskriften och öfver jordebokens särskilda stycken. Förf. framhåller, att det är icke många punkter, i hvilka han kommer till samma resultat som prof. Paludan Miller, och hans allmänna åsigt är att denne varit mycket obillig mot jordeboken. Ingen kan mere end jeg, yttrar förf., agte denne udmärkede forskers grundighed og skarpsindighed og själdne kritik; men jeg har ikke kunnet bekämpe den tro, at han i den föreliggende sag mere har anvendt sin kritiks sönderdelende, end dens gjennemskuende evne. Tidstavler udgione af Ludvig Er. Daa. II B. 4h Kristiania 1873. Om norska bankens sedelcirkulation, metallbehällning och utlåning under de biata tio ären meddelas här sk ät dr Ö. J. Broch författad ötversigt. Sedelcirkulationen utgjorde sista April d. å. 114 million spe cier, den största hittills uppnådda siffra, tre fjerdedelar större än för tiv år sedän: Denna stegring är ej föränledd af någon inskränkning i myntcirkulationen, ty en sådän har — de mindre thynt oberäknade, som äro att jemföra med skiljemynt — ej egt rum. Samtidigt har behållningen af klingande valuter på tio är mer än fördubblats, så att den nu utgör omkring 7!s mill. specier; dess tillökning faller egentligen sinom Qv sista par åren från vären 1871. DA mynteirkulationen endast obetydligt ökats, utvisar förändringen i bankens metallbebållning ganska noga landets handelsbalans. Under de åtta Åren 1563—1870 skulle sålunda utförseln och vinsten på den utrikes skeppsfarten hafva ungefär betäckt införseln, medan deremot under de sista två till tre åren handelsbalansen stält sig starkt till förmån för Norge, Tandets bohållning af ädla metaller hat ptigit Mad öfver 3 !a mill, speelet, betyiliga inköp af värdepapper frön utlandet ha egt rum, den privata skulden till utlandet har minska!s och det privata. tillgodohafvandet derstuder SKköts. Förf. . beräknar utförselvs öfverskott öfver införseln samt nettobehållningen af skeppsfarten på utlandet under dö Bistå tre ären till minst 7 mill, sp cier, I nästföljande uppssts söker höjesteretsadvokaten Rolfsen ådagalägga, att statsrådens deltagande i stortingets öf:erläggningar icke kräfver nägon grändlagsförändring:. Enligt grundlagens ö i är Norpes förtartk ning inskränkt mönsrkidk, dä. V. s konstitutionek Det tillhör en konstitutionel för: fattnings väsende, att mellan statsmakterna finnes moralisk samverkan, att de medelst gemensam öfverläggning bemöda sig att komma till de för samhallet lyckligaste re enitat, I strid med Åenna väsentliga för: utsättning för ett konstitötionelt samfunds skick här ihan hittills tillälnpat den norska författningen så, ätt det moraliska elementet 4 förhållandet mellan statsmakterna alldeles undanskjutits, att dessa äro isolerade från 4 st. .f. samverkande med hvarandra, att de stätt och fortfarande stå emot hvarandra. säsom god dag — yxeskaft, och, när Ksigterna varit stridiga, i likhet med en skilda processat inför riksrätten. Att denna rent juridiska uppfattning och tillämpning af förhällandet mellan statsmakterna, ehuru uppenbart stridande mot grundlagens princip, enligt hvilken författvingen är konstitutionpel, kom att göra sig gällande, läter historiskt förklara sig; när grundlagen skrefs, egde blott England och Sverige ett konstitutio nelt samhällsskick, men förhållandena i dessa länder vöro, särdeles på grund åt representationens aristokratiska beständsdel, alltför egendomliga att tagas. till mönster, hvarför man följde det amerikanska systemet och gjorde förhållandet mellan statsmaktersa will ett rent juridiskt. Tänker man sig, att grundlagen, alldeles sådan den nu lyder, ut: färdades i vära dagar, så skul!e det dere: mot icke falla någon in att betvifla, att statsråden eg-e att med delibererande röst del taga i storthingets förbandlingar; deras inträde i nationslförsamlingen skulle då gå af sig sjelf, utan nägon grundlagsbestämmelse derom. Förf. beklagar, att storthinget häri gett en grundlagsfräga, bvarigenom man pgitvit motståndarne tillfälle att lägga mbvga hieder i vägen, samt hoppas att storthinget skall inse detta missförständ och genom ett reglementariskt stadgande öppna sina dörrar för statsräden, som då omöjligen i längden kuuna stanna utanför. — Derest någon i denna vändning af sar ken skulle vilja se blott ett fintligt konstgrepp. nu för tillfället p5hittadt, erinra vi om, att denna tanke att genom ett stadgande i storthingets arbetsordning lösa den i ett halft sekel afhandlade frågan ingalunda är ett nytt och hittills ohördt, individuelt hagskott, Förslag härom ha väckts å 1821, ä 1842 och tvänne å 1845 års storthing. Sistnämnda är uttalade höjesteret den åsigten, att. storthinget ej grundlagsenligt kunde på sådant sätt genomföra reformen, och derefter har man ej vidare be trädt den vägen. Af hätftets öfriga innehåll nämna vi ötversättningar af rektor Blom från nägra ryska författare, dels i bunden dels i obunden stil, bland hvilka Puschkins dikter Till Rysslands baktalsre (efter kufvandet iaf polska resningen 1831), Iovigningen till profet och Napoleon på Elba äro mycket karakteristiska, vidare en uppsats af utgitfvaren om det parlamentariska styrelsesättet, till hvilken vi torde återkomma, samt en vacker minnesruna, af samma, hand egnad ät den för tidigt bortgångne vaturfor skaren Axel J. Boeck (f. den 16 Maj 1833, d. den 6 Maj 1873, son af. prot. Chr. Boeck och en dotter af statsrådet Jonas Collett), hvilken under de: sista tio ären enligt offentligt uppdrag ihärdigt sysslat med forsk: ningar rörande sillens lefnadssätt och dess inflytelse på fiskerierna. — Historia öfver en indianstam. Den berömde amerikanske romanförfattaren Coopers dotter, miss Susan Fenimore Cooper, har skrifvit två historiska arbeten om irokesernes stam, hvilken blifvit så populär genom hennes fars skildringar. Det ena af dessa arbeten utkommer inom kort. rr ARLA BR PN KR ÅR KR. RR RR