Aftonbladet – 16 augusti 1873, sida 2

ett lyckligt afslutande. Enligt Patrie är Thiers mycket uppbragt öfver Mac Mahons hållning och skall ha lofvat att öfvertaga ledningen af venstra centern, så snart nationalförsamlingen åter träder tillsammans. Henri Rochefort afgick den 8 dennes från Brest ombord på krigsskeppet Virginie för att tillika med 519 andra för delaktighet i kommun-upproret dömde transporteras till: Nya Caledonien. En kommission af läkare har förklarat, att han nu kan uthärda resan. De radikala tidningarna uttala sig emellertid med starkt ogillande at denna tgärd såsom en onödig grymhet. Sålunda skrifver en insändare till Rappel, att han i Oktober och December förlidet år samt i Mars detta år besökt Rochefort i fängelset och hvar gång funnit honom så lidande, att han ick8 kunde stiga ett halft tjog trappsteg uppåt utan hjertklappning och svärighet att andas, och så utmattad, att han icke kunde gå två gånger rundt omkring den lilla gräsplanen i det citadell der han satt fången, Victor Hugo har skrifvit ett bref till hertigen af Broglis för att utverka hans förskonande frän att transporteras till Nya Caledonien. Han anmärker i detta bref, att domen endast drabbar Rocheforts frihet, men att sättet för dess verkställande drabbar hans lif. Domen fordrar icke att han skall transporteras till Noum6a. Transporterandet till öarne Sainte Marguerite skulle vara tillräckligt. Genom det sätt hvarpå domen nu verkställes, blifver den liktydig med en dödsdom. Han erinrar vidare om hans stora begåfning såsom skriftställare. .Broglies svar var vägrande. Han. yttrar, att Rocheforts intellektuella begåfning ökar hans an svarighet och att de okunniga, som låtit förleda sig af hans ord, skulle ha större ansprök på en mildring i straffet. De kyrkligt politiska lagar, hvilka i Preussen antogos vid riksdagens senaste gession, och som bragt ultramontanernes förbittring till dess höjd. äro emellertid icke någon nyhet, som preussiska regeringen infört i Tyskland. Bismarck. har-endast tilllämpat i Preussen hvad som förut existerade i de sydtyska staterna och i-synnerhet i Wärtemberg. Kölnische Zeitung anför åtskilliga bevis härför. : I Wiirtemberg var statens auktoritet i dess förhällande till presterskapet suverän, och till och med då år 1814 detta lands område utvidgades med nästan uteslutande katolska territorier, tillämpades denna princip utan att detta gaf anledning till nägra klagomål. År 1862 reglerades förhållandet mellan statsmakten och det katolska presterskapet genom en af kamrarne antagen lag. Dessa lagar tyckaz, enligt den analys, som Kölnische Ztg gifver af dem, ha tjenat till förebild för de af preussiska landtdagen antagna. Staten är enligt dem iklädd alla de prerogativ i tråga om kontrollerandet af de kyrkliga för: hållandena. Till och med seminarierna, hvilka i Preussen stå under biskoparnes auktoritet, äro i Wirtemberg statsinstitutioner och förvaltas af staten. Staten utaämner och afskedar biskopar och prester af alla grader; de sistnämnda svara inför de vanliza domstolarne för de förseelser de begö i ntöfningen af sitt embete. Andliga korporationer äro förbjudna, så vida icke undantag medgifvas af regeringen. Härigenon: söker OR rg sr Fn z maktfullkomlighet i kyrkliga svarar statou. att det tyska episko frägor att ådagalägp. a patets protest mot i frog. varande ky liga lagar icke rättfärdigar sig u. 4 ska rättens ståndpunkt, samt prisar wu. lyckliga tillståndet i Wirtemberg under denna regim. Den 12 dennes invigdes i Rotterdam den af de tyska gammal-katolikerne valde biskopen Roaiokens af den holländske jansenistiske biskopen Heykamp. Denna ceremoni, vid hvilken en stor mängd tyske delegerade var närvarande skedde med mycken bögtidlighet efter den katolska ritualen. Före invigningen upplästes den akt, som konstaterade, att biskop Reinkens blifvit regelbundet vald af de katolska församlingarnas delegerade. Den nye katolske biskopen tör det tyska riket — sådan är den titel han antagit — har publicerat ett herdabref, som skall öfversättas på flere språk och i hvilket han försvarar den nybildade kyrkan mot hennes infallibilistiska motståndare. Han uttalar sig tillika om en biskops pligter och betonar i synnerhet nödvändigheten af att de underkasta sig statens auktoritet. I England sysselsätter sig pressen mycket med den senaste partiella ministerförändringen. Det liberala partiets organer äro ense i avt erkänna, att Gladstone genom att äter inkalla John Bright i ministåren samt ur benne aflägsna ministern för allmänna arbeten, Ayrton, gått de mera avanceradt liberala elementen inom det engelska samhället icke så litet till mötes. Om mr Bright till en stor del förlorat sitt inflytande hos massorna, så utöfvar han dock ännu ett stort inflytande på den del af medelklassen, som hellre gör gemensam sak med dem än med de konservative. Ge nom att änyo ha skaffat sig chefens för Manchesterskolans medverkan kan Glad stone hoppas, att de radikale och nonconformisterne, som ledas af Fawcett, Dixon och Miall, och som skilt sig från honom derför att han, såsom de anse, dagtingat med sina grundsatser, i synnerhet i fråga om undervisningsväsendet, skola återvända till honom eller åtminstone visa sig mindre fiendtliga än förr och sälunda göra det möjligt att återställa den gamla ministeriella majoriteten, som i början var så mäktig derför att hon rekryterade sig inom alla fraktioner af det liberala partiet. Ayrtons afekedande ärsett steg i samma riktning. Genom sina åtgärder mot folkmöten i staten tillhörande parker hade han komprometterat ministeren i den arbetande klassens ögon. ERE EETA — Lotsningen i Öresund. Pr telegraf meddelades i går rörande denna fråga följarile: Kjöbenhavn den 15 Aug. ; -Lotsfrågan afgjordes i går genom en desa