Aftonbladet – 16 augusti 1873, sida 2

Det yttrande i Berlintidningen National Zeitung angående den tyske kronprinsens be sök i Sverige-Norge och hans mottagande der städes, ur hvilket ett telegram för någr: dagar sedan meddelade ett utdrag, återfinner i den nämnda tidningens nummer för förli den torsdag och är at följande lydelse: Den tyske kronprinsen, hvars älskvärd: egenskaper öfverallt tillvinna honom hjer tan, uppfyller nu åter sin i ordets bästa be märkelse propagandistiska kallelse på der skandinaviska halfön till nytta för sitt fä dernesland. Såsom de ingående underrät telserna bevisa, är det icke blott den svensk norska kungliga familjen, hvilken för öfrigt genom slägtskapsband stör i förbindelse med Tyskland, och den officiella verlden i de båda länderna, som genom sina embetsfunktioner komma i närmare beröring med den höge gästen, utan äfven befolkningen i sin helhet träder, intagen af kronprinsens på en gång värdiga och öppna personlighet, honom till mötes med de hjertligaste bevis på sympati. Om dessa bevis på aktning och sympati också blott och bart äro det osökta uttrycket af en naturlig känsla, som ingenting har att göra med den högre politikens planer, så uttrycka de derför icke mindre medåvetandet af det förhållande, hvilket rätteligen måste bestå mellan de skandinaviska länderna och lyckligtvis äfven oftast bestått, då icke politiska kombinationer rubbat det. Då endast de båda staternas och folkens ömsesidiga intressen komma i fråga är hädanefter fiendtlighet (Gegensatz) mellan Tyskland och Sverige-Norge omöjlig. Om stamförvandtskapen mellan de båda folken hos dem lagt grunden till en likartad intellektuel och moralisk bildning, så ha de båda ländernas politiska utveckling och deras ställning till hvarandra nu ocksä utplånat hvarje yttre anledning till strid. Att denna känsla äfven trängt ned till folkets kretsar i grannstaten våga vi med tillfredsställelse antaga på grund af den tyska kronprinsens mottagande i Sverige-Norge. Tacksamheten derför uttryckte sig särskildt i den tyska önskan, att det sinnelag, som det hjertliga mottagandet af den upphöjde representanten för vår nation ingifvit, måtte slå allt djupare rötter hos det svensk-norska folket och att He måtte frodas till allt varaktigare kraft. I Frankrike börjar oron för fusionen och för möjligheten af en monårkisk restauration bli allt större och en mängd mer eller mindre trovärdiga rykten cirkulera, hvilka vitna om den rädande stämningen. Tidninsarna Ätergifva sälunda ett af Soir ursprungigen meddeladt rykte, enligt hvilket pernanenta utskottet skulle sammankalla na: sionalförsamlingen före slutet af ferierna ör att afgifva följande förklaringar: 1) att nonarkien är Frankrikes lagliga styrelse; )) att en konstitution af trettio medlemmar kulle utnämnas för att uppgöra en konstiution:; 3) att nationalförsamlingen skulle rorogeras på två månader för att sätta comiten-i tillfälle att afsluta sitt verk; 4) stt marskalk Mac Mahon, som konungaricets ståthållare (Lieutenant-general) skulle ortfara att utöfva den makt, som han nu nnehar. Enligt andra rykten skulle förjamlingen votera en konstivution, som den kulle framlägga för grefven af Chambord, DÅ samma gäng hon underrättade honom att händelse han icke antoge den, intet annat uternativ återstode för henne än att prodlamera republiken. Alla dessa rykten kunna varken absolut förnekas eller bekräftas, äger Times specielle korrespondent i Paris, Thiers är, såsom Rappel meddelar, för lärvarande sysselsatt med en skrift angånde Frankrikes utrymmande, i hvilken han vill lemna en öfversigt af alla de financiella ch diplomatiska förbandlingar, som föregått erritoriets utrymmande. Det är hans afigt att härigenom gendrifva regeringsblalens påstående, att det i synnerhet varit ationalförsamlingens (högerns bistånd) som ragt underhandlingarna med Tyskland till j