Aftonbladet – 15 augusti 1873, sida 2

vien är ett redbart uppfyllande af Pragfreden, hvad Nord:Slesyig angår. fTARSESARN WIRRURICGNM I1YDARIORU VYUR e al Prag) BARERNA Frågan om fusionen mellan den sngre oönl äldre linien af dea bskrbönska faroiljen sys-) selsätter Törtfärande den franska pressen och ger i dessa ytterst händelsefättiga tider en välkommen anledning Hl Attidlläkde al mor ollet mindre äjupsinniga betraktelser, till utspridande afmer eller mindre trovärdigaryk ten och till underhållande af en merjeller mindre hätek polemik. I sistnämnda häfskande tt märka sig framför alltde böntpartistiska tidningarna, hvlika ickei nog starka uttryck kunna brättmärka orlsanistertes förräderi mot den köalitlön, öäx slaldts vid det par: mentarlska omstörtningen af den 24 Maj och genom hvilken den bonapartistiska cliquea upptogs och erkändes som ett monarkiskt parti. I sitt hjertas oro lära bohäpartisterne genom gin chef Kouher 0å Vänat sig till hertigtl ar Broglie för att utbedja sig upplysningar om monarkisternes planer. Den dle hertigen skall emellertid ha gifvit ett sdvikande sval, hvilket hade till följd ak .vicb-Kejsären iemnade honom ivredesmod, är att genast sammankalla sina politiska vänner till en rådplägning. Resultatet afl denna rädplägning blef att man skulle bekämpa, bonrbanarkas Ateridsättände På trohek och såsom det egnar och anstär aktade bonapartister förklarades, att man icke skulle sky någöt medel; icke ens en anslutning till tepublikahetner för ätt rtaallsbra, dötta beslut. Men under det den transka pressen behandlar fasionen som ett fullbordadt fak töm, itnbbärande de mest hotande faror för Frankrikes framtid eller tutgörade ett osvikligt medel för det avt ålet Utitfva Stärkt och enigt, visa sig de engelska tidningarne myc: ket skeptiska med afseende på resultatet af sammankomsten i Frohsdorff. Alla de liberala tidningarne omtala den med hån och misstroende och äfven de konservativa, som ärö Synsörmt flämdå för en oenarkisk re stauration i Frankrike, tro hvarken att fusiouen är åvägabragt eller att den nägonsin kommer att åvägabringas. De stödja sig härvid på grefvens af Chambord orubb liga åsigter om fanan; hvilka de anse utesiuta all möjlighet al en däglingal med sn uyare tids grundsatser särskildt med den konstitutionella monarkien, för hvilken, som bekant, ds orleanistiska prinsarne anses utgöra representanter. Det tyckes emellertid, att döma af ett i går ankommet telegram, som om srefven af Ohambord skulle något ha jemkåt sina åsigtör öm fanst ock som om han till och med vore villig att nedlåtä sig att styra en konstitutionel monarki. Ett par ansedda Paristidningar medåsla nemligen samtidigt ett rykte, att fusionisterne af konungen skulle ha utverkat att tricoloren förblifver armåns fana, dock med ett lil jesådt hvitt band öfret densamma; Den hvita fahån skulle ädek svaja öfver ktnongens residens. Sedan denna vigtiga fråga blifvit afgjord, hindrade ingenting den legiime konungen att begifva sig till Frankrike och i dag den 15 Aug. skulle han lemna Frohsdorff, för att under den hvita fanans hägn från Chamhord styra sina trogna tills det genoiM de fromittas förböner och vallfärder renade, och åt Jesu heliga hjerta belgade Frankrike blefve värdigt att regeras af Ludvig den Heliges ättling. Om mötet i Frohsdorff den 5 dennes berättar Courrier de Lyon följande detaljer: Då grefven af Paris bösintit ätt Begöka sin kusin, sammankallade han familjens medlemmar för att höra deras mening. Alla tillkännagåfvo sitt gillande. I synnerhet visade sig hertigen af Nemours och hertigen af Chartres (yngre broder till grefven af Paris) ifrige i att uppmuntra grefven af Paris till hans resa. Man diskuterade derefter den frågan, huruvida grefven skulle resa allena eller åtföljas af en af sina onklar. Då man blifvit ense om det sistnämnda, föreglogs hertigen af Nemoärsj mens detta val förkastades åter, emedan Nemoursg alltid varit legitimist och hans deltagande i mötet derföre icke skulle få betydelsen af en definitiv försoning. DB hertigen af Aumale icke kunde resa bort i anseende till processen mot Båzaine, erbjöd sig prinsen af Joinville. Vidare beslöt man att iakttaga denstränt gaste hemlighetsfullhet, hvilket var så myckelättare, som utom prinsarne endast tvenne förirogne, hertigen at Decazes och Edouard Bocher (förvaltare af de orleanska godsen) deltagit i konferensen. Ännu samma afton anskaffades pass. Det för grefven af Paris bestämda passet lydde vå namnet sgrefve de Villiers. För att leda alla nyfikne på villospår, reste grefven med sin gemål och sina barn till Villiers-sur-mer, men kom ännu samma afton tillbaka till Paris för att med sin onkel afresa till Wien. — Prin: sarne ankommo den 3 på aftonen till den österrikiska hufvudstaden. Den 4 begaf sig prinsen af Joinville till Frohsdorff, under det grefven af Paris förblef i Wien. Han (Joinville) blef strax mottagen af grefvenat Chambord. Några timmarsenare åter vände hån till Wien, der en utskickad från grefven af Chambord infann sig för att helsa på grefven af Paris. I det samtal som egde rum mellan dessa två, blef det öfverenskommet, att man vid samtalet skulle undvika att vidröra politiska frågor, emedan detta var grefvens af Chambord uttryckliga önskan. Grefven af Paris anmärkte, att han hyste samma önskan, emedan det icke tillkom dem att diskutera vissa politiska problem, hvilkas lösning tillhörde landet. Han yttrade: Jag har mina id6er, och konungen (grefven af Chambord) har sina, Endast i öfverensstämmelse med nationen skall ban bringa sina ider, vilka det icke tillkommer mig att pröfva till utförande eller modifiera dem. Sedan sålunda preliminärerna voro uppgjorda, bogaf sig gretven af Paris den 5 Augusti till Frohsdorff. Grefven af Chambord väntade honom i sin salong och mottog honom stående, i det han räckte honom handen och bad honom sätta sig ned. Derefter sade grefven af Paris: e8Sire, jag kommer för att göra ett besök hos ers majestät, hvilketredan länge varit min önskan. Jag kommer för att å mina egna och alla medlemmarnes af min familj vägnar betyga er vär vördnad och bylluiog såsom icke blott öfverhufvud för vårt bus utan också den ende representanten för den monarkiska principen i Frankrike. Efter en kort paus tilllade grefven af Paris: Det är mitt hopp, att den dag skall komma, då franska natio-! nen skall inse, att hennes räddning måste ol Rn RR AR LT