Aftonbladet – 14 augusti 1873, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. Felaktig tolkning af telegram. Utide första genom tidningarne gående underrättels erna om jernvägsolyckan i närheten af Moholm omtalades än att ingeniör Wetterling blifvit skadad, än att -ingeniör Wetterling och en passagerare erhållit skador-. Sedermera har blifvit upplyst, att ingen passagerare medföljt det tåg, som förolyckats vid Moholm. Den felaktiga notisen lär, som vi hafva hört uppgifvas, berott på, att från tåget telegraferats: Vetterligen ingen passagerare skadad, hvilket blifvit uppläst: -Wetterling, ing., passagerare skadad, hvilken senare mening sedermera genomgått tidningarne under ofvan nämnda former. (D. B.) — Hummerodling. I -Karmsunds-Posten läses följande intressanta meddelande: Hummern är, som en hvar vet, en mycket vigtig utförselvara för Norge, och en stor del af vår kustbefolkning har under ett par månader af året ständig sysselsättning vid detta fiske, hvilket skaffar en icke så ringa skilling i fiskrarnes fickor. Emellertid höres också här samma slags klagan som annorstädes öfver fiskets tilltagande försämring. Detta är ej heller något att undra öfver; ty färdas man längst kusten en Junidåg och ser alla tinflötena, så är saken lätt förklarad. Ett djur, som är så starkt eftersökt, måste ega en ska storartad produktionsförmåga, om det skulle kunna trotsa förstörelsen. Nu är det visserligen så, att en stor råmhummer tyckes kunna föröka sitt slägte i en storartad grad; men det går med detta yngel såsom med ostrans: endast ytterst få individer kunna vara så lyckliga att slippa ifrån sina förföljare med lifvet, innan de blifva så stora, att de kunna bidraga till slägtets uppehållande. je Så vidt vi veta, har ännu icke något försök blifvit gjordt här i landet till hummerodling. Det torde derföre vara af intresse att höra något om ett försök, som i dessa dagar har lyckats till den grad, att det efter vårt förmenande bör vidtagas mera kraftiga åtgärder för sakens främjande. I fjol berättade landthandlaren A. Hansen i Akrehavn för ingeniör Lorange, att han hade varseblifvit ett stort antal hummeryngel dels i de vanliga uttageningskistorna för hummer och dels i brunnen i de s. k. kummerbyserna. Detta ingaf Lorange den tanken, att man skulle kunna utkläcka hummer i sådana lådor och derefter freda ynglet till dess det kunde någorlunda bevara sig sjelft. Redan i fjol gjordes ett par små försök både i Akrehavn och vid Kopervik, men då det redan var långt inne i September månad och i ganska små lådor med lock öfver, var det möjligt att detta försök skulle misslyckas. I år börjades deremot i god tid, i det hr A. Hansen och hans son H. J. Hansen togo en stor utläggningskista, hvilkeu i stället för lock var försedda med en karm rundt om kanterna, så att hummern icke kunde komma ut, medan den var tillgänglig för sol och luft. Lördagen den 5 Juli insattes i kistan tre fullvuxna hummerhonor; redan följande tisdag fann man en hel hop yngel, och uader de följande dagarne växte antalet så, att man vid veckans slut såg tusentals. Ynglet flyter i början i vattenytan outveckladt,