om ni har känt honom innan ni träffades i Aberalva? Tom kastade en skarp blick på majoren, Ni torde vilja veta hvad orsak jag har till att fråga detta — det skall jag strax säga er; jag vill blott först nämna att Mellot rent ut sade mig att ni eger något välde öfver mannen. Han uttalade äfven med hemlighetsfull min ett namn: John Briggs, som den nämnde Vavasour någon gång syneg ha antagit. Om Mellot ansåg det vara lämpligt att säga er så mycket, bör jag öppet för er yppa allt. John Briggs är hans rätta namn; jag har känt honom från barndomen. Tom meddelade derefter majoren hela förhållandet, så vidt han sjelf hade sig det bekant — en berättelse, den Campbell med förvåving och ovilja åhörde. Ni har med stor grannlagenhev förvarat denna hemlighet; ni har med klokhet begagnat er af densamma, sir, och jag samt nägra andra skola alltid förblifva edra gäldenärer härför. Nu vill jag i största förtroende yppa en sak för er. Och majoren berättade för Tom hvad vi redan veta. Jag har väntat detta, sade Thurnalllakoniskt, Och nu gissar jag att ni önskar jag skall hjelpa er få reda på mannen? Ja, så är det. Vore det endast för mrs Vavasours skull, sade jag: Det vill jag inte! Bättre vore det för henne, om hon aldrig återsåg honom för sina ögon. Ja,i sanning; bättre vore det! sade Campbell med smärta; men jag måste nöd: vändigt träffa honom, om också blott för fem minuter. Jag måste det!s Major Campbells önskan är för mig en lag. Hvar har ni efterfrågat honom?