Aftonbladet – 13 augusti 1873, sida 3

stauration i Wien uta att man sagt mig att 40 och 20 kreuzer tillsammans utgöra 70 kreuzer. På sina ställen underrättar ett i fönstret uthängdt plakat, att en af de der smutsiga gynnarne kan tala franska eller engelska. On parle frangais! English spoken! När man så stiger in och spörjer efter det ifrågavarande språkgeniet, kan det icke slå fel. att han just nyss gått ut. Det är endast några få minuter sedan han gick. Om herrn behagar vänta en halftimme så är det mycket troligt. att han kommer tillbaka... Det är mycket beklagligt. men just nu är ban inte hemma... o. s. v. Man tardå sitt parti och förtär sin mat utan kypare filologens mellankomst och bryr sig ej om att vänta på honom. I mötsatt fall skull man nog få vänta skäligen länge. Den enda anständiga restauration. som finnes i Wien, hotellernas talrika och praktfulla matsalar oberäknade, är den, som bär namet Breijung und Mebus-. Den ligger på -Graben-, Wiens Östergade. men har sin ingång från en liten sidogränd. Den är ganska nätt utstyrd och maten serveras helt och hållet efter franskt mönster. De uppassande tjensteandarne ha ett tillfredsställande yttre, ehuru äfven de ha ett annat NeETepp om räknekonsten än vi. Eno egendomlighet med detta liksom med alla offentliga ställen i Wien är, att man ej tyckes känna till några klädhängare, på hvilka gästeroa kunna hänga sina öfverplagg. När man tar af sig sin öfverrock, vecklas denna tillsammans i ett fyrkantigt bylte och lägges på en hylla i några öppna skåp. som befinna sig vid ingången. Det är derföre som ingången till en Wienrestauration alltid påminner om en pantlånarebutik, som gör goda affärer. — Barnum, den amerikanske humbugskonungen, har för kort tid sedan varit i Kjöbenhavn för att der söka få sitt musenm tillökadt. Man hyser i Amerika stor vördnad för Thorvaldsen. Barnum fick veta, att en enskild person i Kjöbenhavn eger en samling på inemot 500 n:r af Thorvaldsens qvarlåtenskap, kläder, VEtyg. handteckningar o. s. v. Denna samling ville Barnum ha och reste till ort och ställe. Han bjöd 50.000 rdr för den, 60. 70. slutligen 80 000 rdr, men fick afslag och gick miste om en god affär. — Otur på otur. I Helsingfors Dagblad läses: Ett stadgande för trafiken på våra jernvägar lärer icke tillåta passagerare att medfölja godståg, ifall de ej medföra något husdjur, som fordrar eftersyn. Hrr stationsinspektorer lära derföre ofta haft svårt att vägra passagerare plats, då de färdats med t. ex. en höna under armen. På en station ville nyligen en resande nödvändigt följa med ett godståg. som efter några minoter skulle ua. Mannen medförde ej ens en böna. I brådskan sprang han in inärmaste vakt stuga, fann en gumma vid sin spinnrock och en katt i sängen; raskt fattar han katten under armen och skyndar sin väg, ropande att han endast tänker låna den. Gumman springer ef ter honom för att rädda sin älskning. Den resande herrn varsnade emellertid några höns på gården och tyckte sig då böra återskänka den ära katten åt sin -Kajsa Rulta-, släppte den derföre och började en jagt efter hönsen. Men gumwan höll lika mycket af sina befjädrade vänner och satte efter bonom skrikande så att han fann för godt att afsluta jagten. Slutligen lyckades han dock på ärligt sätt från gästgifveriet köpa sig en höna för 2 mark och nu helt lycklig nedspringande till station men tåget hade just afgått. Det bästa han e tara sig till, var väl att göra kalas på böaas och grubbla öfver trafikreglementet. Rättelse. I gårdagens Aftonblad artikeln -Musikrad. uppifrån 25 står solomusiken läs salongsmusiken.