Aftonbladet – 13 augusti 1873, sida 3

egaren och landet till stor skada, och den fördel vinnas, att borgenärerna inom jemförelsevis kort tid kunde vinna betalning för åtminstone en del af sina fordringar, då de nu deremot skulle få vänta derpk öfver två år. Ännu är visserligen icke den ringaste an. ledning till fruktan att någon privat bank i riket skall inställa sina betalningar, men händelser kunna dock lätt inträffa, som hafva sådant till följd. 1856 lefde man i öfver flöd och säkerhet, men det dröjde ej längre än ett år innan 1857 års kris inträffade. Då voro flera privatbanker, såsom allmänt är kändt, nära att nödgas vidtaga det sorgliga steget att inställa sina betalningar. Då lugnet är som störst, är stormen vanligen i annalkande. Under lugnet bör man vidtaga åtgärder för att freda sig för stormens följ: der. Nägon förändring uti ofvanberörda lag stadgande bör derföre oförtöfvadt ega rum. En awsnan omständighet, som ej bör lemnas oanmärkt, är den, att då k. förordningen den 6 Oktober 1848 angår blott privat: bankernas tryckta eller graverade förbin: delser, och konkurslagen gäller för de öfriga, tvenne särskilda proklamor måste utfärdas, en af K. M:t för de tryckta eller graverade förbindelserna, och en af vederbörande domstol för de öfriga skulderna, som grunda sig på andra förbindelser, såsom skrifna skuldebref, kontrakter, räkningar m. m. Jag har nu visat olämpligheten och vådan af ett lagstadgande, och ämnar ofördröjligen framdraga exempel af flera så dana. Stockholm i Augusti 1873. O. A. Beckman.