Aftonbladet – 11 augusti 1873, sida 3

Han ringde och förmådde henne derefter Mt sätta sig ned och äta frukust — ban ära nog matade henne med egen hand. Äfven detta var för Valencia en ny och så örunderligt ljuf sällbet, att då Bowie kom ia och med högtidligt allvar stirrade på det unga paret, hon, väl med en lätt rodnad, nen ännu leende, såg upp på konom. Skaffa nu strax ett åkdon, sade hon. För mrs Vavasours räkning, mylady? Hon har redan beställt en vagp. Nej; för mr Headloy, Han ämnar fara till mylord. Frank, slå i en kopp t6 åt Lucia. Bowie gick, förvånad. Nö; mig rör det naturligtvis inte. Bättre can det i alla fall vara att få en gudfrukig prest, än någon af de der unga herrarna vid gardet, hvilka lefva liksom ingen Gud unnes alls, mumlade den redlige tjenaren nedan ban gick utför trappan. Du ser att jag redan intör verlden bör sr erkänna dina rättigheter,sade Valencia ch såg upp; men nu måste jag gå upp till Lucia. : Och resa till London. Valencia började gråta som ett barn, men teg upp och satte i ordning igkoppen, som 100 skulle taga med sig. i Mäste jag resa? Och innan du kommer ter ? I fall hon är bestämd för att genast ara.s Ja; jag kan inte hindra hecne, Du hörde stt hon sjelf tillsagt om en Vagnp. Så res, älskade! Mia egen vän! Min Vaencia! O! jag bar tusen saker att tala med dig m och jag hinver ju inte uttala en enda. För jag skrifva?s frågade Frank Itvyde