Aftonbladet – 11 augusti 1873, sida 3

Strödda underrättelser. Medicinskt. Koleraskrämseln. Under denna öfverskrift innehåller Deutsche Zeitung en artikel, som går ut på att visa de naturliga gränserna för koleran och något lugna dem, som plågas af alltför stor fruktan för denna obehagliga gäst. Artikeln, som hufvudsakligen stöder sig på en at dr Pettenkofer utgifven skrift: Hvad man kan göra mot koleran, lyder sålunda: Möjligheten af ett anfall af kolera håller gig inom fasta gränser, hvilka kunna betecknas såsom disposition för denna sjukdom; men denna disposition upplöser sig i tre faktorer, som måste finnas, för att sjukdomen skall kunna bli aktiv. Den är lokal, beroende af årstiden och individuel. Pettenkofers upptäckter ha den största betydelse i afseende på den första punkten, hvilken utan jemförelse är den vigtigaste, och man kan anse det för vetenskapligt bevisadt. att det endast är stället, icke den sjuka, som är bärare af smitt ämnet. Man måste derför framför allt taga reda på, huruvida en viss stad eller ett visst hus egnar sig till att bli en härd för koleragiftet. Är detta fallet, så sväfva de der boende i fara för smittan, till och med om ännu ingen i huset har blifvit angripen af kolera; är detta icke fallet, är huset icke någon infektionspunkt, d. v. s. en icke för miasman mottaglig lokalitet, så skadar det ingen, att der befinner sig en kolerasjuk, som har ådragit sig smittan på annat ställe: ty man hemtar icke smittan från en kolerasjuk, utan från ett koleraställe. Denna sats är icke blott af stor vigt, derför att de. som skola sköta en kolerasjuk, härigenom befrias från en aggande ängslan. utan äfven derför att man eger medel att undersöka, hvarpå mottagligheten beror. och hvarigenom den kan förminskas, i fall den förefinnes. Vilkoret för mottagligheten är efter all sannolikhet, att marken till följd af sin naturliga sammansättning icke är i stånd att absorbera de förrottnelseämnen, som den mottager Af detta skäl äro stora stora städer mer utsatta för sjukdomen än landsbygden och lågt liggande hus mer än högt belägna. Lerjord. som bottenvattnet i det följande lagret icke uppnår, gifver den stör sta säkerheten, och många ställen. såsom Wirzberg och Stuttgart. äro till följd af alfvens hbeekaffenhet rent af otillgängliga för denna epidemi. De kartor. eom alltsedan år 1831 ha blifvit utarbetade för detta ändamål, lemna i detta afseende en öfversigt öfver terrängen, hvilken har samma betydelse för läkaren som en krigskarta för militären. Af vigt är det vidare. att denna lokala disposition, sedan man lärt känna hennes orsaker. kan försvagas genom kraftiga reningsmedel, och att serien af sjukdomsfall. der de verkligen uppstå, nästan vegelbundet tillända löper på en tid at 14 dagar. Den. som efter denna tid har förblifvit oantastad i ett kolerahus, kan betrakta sig såsom säker. Man har således i en vigtig punkt ryckt denna sjukdom in på lifvet, då man lärt känna de lokala vilkoren och medlen emot dem. Till och med på de ställen, der dessa lokala vilkor finnas in optima forma och icke försvagas genom någon motvigt. behöfver man dock ännu icke bli rädd; de en samme gifva ingen kolera, så framt icke den af ärstiden beroende dispositionen förefinnes. Den preussiska regeringen bari synnerhet förtjensten sf att ha samlat statistiskt material för att bevisa letta faktum, ty den har låtit upprätta listor öfver illa de kolerafall, som ha förekommit i monarkien under de 12 åren från 1848 till 1860 och fördeJat dem på de fyra årstiderna. Det visar sig raf, att under dessa 12 år. under hvilka två häf: tiga epidemier inträffade, endast 71 fall förekommo mellan den 1 och den 15 April; derefter sår det långsamt uppåt sommarmånaderna, till less en stark stigning inträder i Augusti, och vöjdpunkten uppnås under perioden -mellan den L och den 15 Sept., på hviiken 57.895 fall komna. Derpå aftager sjukdomen hvar fjortondellag nästan i samma proportion. hvari den tillog. och från den 16 Mars till den 1 April slujar raden åter med 74 fall. Det resultat. hvar) ill Pettenkofer kommer genom dessa siffertal. vestår deri. att en egentlig epidemi blott utveckar sig mellan den 1 Juni och 15 Jan. Onekli sen gå vi således pu den farligaste tiden till mötes ; men vi lugnas åter genom vissheten, att le farligaste lokaliteterna och den farligaste årsiden ännu ingenting betyda utan den indiviInelladispositionen. Detta är i afseende pål. varje särskild person det sista och afgörandel. nomentet, och just här finns det största tillfälle utt få klart för sis hvad som bör göras för att! fe RAGE AT RET TR RET TATT (Er FT CCT TTT TT TC NT