Aftonbladet – 11 augusti 1873, sida 3

Skrifva? Ja; hvar enda dag — två bref om dagen. Jag kommer att lefva af dessa ref. Farvälls Hon gick och Frank sjönk iter ned på en stol och stödde sitt hufvud mot hazden, alldeles betagen af sällhet. Bowie kom in. Det är framkördt, sir. Hvilket? Hvad då? frågade Frank och såg upp, liksom hastigt väckt från en skön lröm. Droskan är förspänd, sir. Frank steg upp och gick med tankspridd min ned för trappan. Bowie höll sig vid hang sida. Ursäkta mina ord, sir, sade han sakta, men jag ser huru det är — och en stor ycka har kommit er till godo, med förlot sagdt. Ni tör vara så god och bättre taga vara på denna juvel än en viss har vårdat len andra, annars... Annars kommer ni och skjuter mig, Bovie, är det så? inföll Frank, till hälften oad och till hälften gripen af mannens trärga allvar. Näväl; jag ger er lof dertill, i fall jag ör mig förtjent deraf. Döstta är inte min pligt som husets tjeare, sir. Och det är sö, sir, att jag inte eller tror att någon annan skall bshöfva söra det. Sålunda gaf mr Bowie tillkänna sitt gilande af den nya trolofningen inom famil en samt gick upp för att bjeipa miss Clara ära ned kappsäcksrna. Clara var särdeles kort om hnfvudået. Ion hade icke ännu på längt när slutat in lilla, trefiiga sommarkurtis med mr Bo: vie och fann det bra bårdt att på detta is hennes lifs enda, lilla förströelse skulle yckas heäne ur händerna. sJag tegriyer inte det ringaste hvad den