Aftonbladet – 11 augusti 1873, sida 2

tängda, oaktadt det var ljus dag; ingen! rydde sig om att.se efter dem. Detta mot-!c äges dock af Kölnische Zeitungs korrespon lr lent, enligt hvilken en stor mängd åskädare v oro samlade :omkriog exercisplatsen, från lt vilken tåget skulle gå, och Times korre-lc pondent skildrar med mycket lifliga färger lt len allmänna hänförelsen, då ett kanonskottjs rån fästet tillkännagaf tidpunkten för his-s andet af den franska flaggan. Aila anlade lf Iå trefärgade kokarder, ech korrespondentens Ir cusk prydde sina hästar med bandrosetter:. n. m. Han meddelar också flere drag afli le trakasserier, som de främmande myndig ! ieterna tilläto sig och säger, att man harlc erättat för honom många exempel på sol-c jaternes väldsamheter, men dertill har han l1 lock icke satt tro. Att invånarne å sinc ida icke heller underläto att reta besätt-11 ingen, derpå anför han sjelf exempel. Han ig ;erättar bland annat, att en hop gossar enl lag tågat genom gatorna, sjungande och med ji refärgad fana, till dess tyskarne trädt emel 1 an och tagit fanorna ifrån dem. i j i Grefven af Chambord bar, såsom genom elegrafen redan är bekant, besvarat gref rens af Paris besök på Frohsdorff genom n Ätervisit i Wien. Det heter, att grefven Mt Paris och prinsen af Joinville mottogo sin kusin vid trappan, och alla de, som voro l. tärvarande, lade märke till den stora hjertighet och tillika aktringsfallhet, som del rleanske prinsarne visade mot grefven af Uhambord. Boasöket räckte omkring en simme. Inom franska pressen diskuteras fortfarande med mycken liflighet den frågan, huruvida mötet i Frobsdorff betyder en fall ständig försoning mellan de båda kungliga livierna eller icke. De strängt legitimistiska tidningarna såsom Univirs påstå, att let i grunden icke kan vara fråga om nåson sammanjemkning, då de orleanske prinBarne endast ha att erkänna Henrik V såsom sin rättmätige konung och familjens öfverhufvud. De orleanistiska tidningarna deremot mena, att grefven af Paris icke haft något bemyndigande från sin familj att inläta sig på någon som helst politisk öfverenskommelse. Thiers skall ha yttrat till flere republikanske deputerade, att en verklig fasion aldrig skulle komma till stånd, emedan de orleanske prinsarne omöjligen kunde gå in på Chambords orimliga fordringar. Tidningen La Presse för den 8 dennes omtalar, att äfven hertigarne af Aumale och Nemours ämna göra ett besök hoa grefven af Chambord samt att samtalet i Frohsdorff endast har rört sig omkring Frankrikes allmänna politiska förhållanden. Den bekante skriftställaren Eimond About bade nyligen i sin tidning Le XIX Siecle gjort sig lustig öfver orleanisternes fusionsförsök och betecknat grefven af Paris såsom Cce jeune homme. Redaktören för den orle anistiska Journal de Paris betecknade detta yttrande såsom opassande och erinrade tilllika About om, att han för nägra månader sedan sjelf gjort ett besök ho3 grefven af Paris och till:alat honom med följande ord: Monseigneur, jag behöfver icke försäkra er, att Frankrikes räddning är i denna salong, i hvilken vi befinna os3. About sva rade i en mycket häftig ton, att ban aldrig yttrat någonting sådant till grefven af Paris, att han visserligen gjort ett besök hos honom, men på sätt och vis tvungits dertill af den nuvarande prefekten i Algöriet, ock att han sedermera afslagit en inbjadning från hertigen af Aumale. Derpå följde en atmaniag och duell, som egde rum den 5 d:3 i Creteil nära Paris. Efter omkring 10 mi nuters fäktning blef About sårad i handen, hvilket omöjliggjorde stridens fortsättande. Sekundanterne förklarade hedern tillfredsställd. Tidningen Gaulois offentliggör den förut omtalade skrifvelsen från prins Napoleon till marskalk Mac Mahon, i hvilken han fordrar sitt återinsättande såsom divisionsgeneral i den aktiva hären, Piinsen framhäller, att han i öfver nitton år varit i be sittning af sin ravg, att han på Krim deltagit i striderna vid Alma och Inkerman, att han i Italien kämpat vid marskalkens sida, och att den sista militära order, han mottog, var daterad Chalons 1870 och un ertecknad af Mac Mahon sjelf. Tillika påminner prins Napoleon om, att marskalken bistått honom med räd och dåd, den tid han var minister för Algeriet och kolonierna och att han har stått fadder vid hans barns dop. Brefvet slutar sålunda: Jag fasthåller derför att jag är divisionsgeneral och fordrar derför min rang, i det jag underkastar mig de militära lagarne och anordningarna. Liber: menar, att prinsens rättigheter i alla händelser äro lika så oomtvistliga gom de orleanske prinsarnes, och att man skulle göra bäst i att så snart som möjligt återupptaga prinsen i armåns listor. Den bekante franske politikern Odilon Barrot afled den 6 dennes i en älder af fttiotvå år. Han började sin politiska bana med att taga en verksam del i det liberala partiets opposition mot restaurationens regering. Det var i synnerhet hans lysande försvarstal i politiska processer,. som tidigt förskaffade honom en stor popularitet. Efter revolutionen år 1830 var han nägon tid Seineprefekt; sedermera öfvergick han till oppositionen och stod snart i främsta ledet bland parlamentariska talare. Hans opposition var reat dynastisk, d. v. s. han var icke republikan och önskade Julimonarkiens upprätthällande; hans anfall vore enaast riktade mot det doktrinära partiet. Man torde eriura sig den verksamma del han tog i de ryktbara reformbanketterna, hvilka mot hans vilja föranledde Februarirevolutionen 1848. Sedermera justitieminister under början af Louis Napoleons presidentskap, spe lade han såsom sådan en temligen obetydlig roll. Tiden för hans popularitet var redan då oåterkalleligen förbi. Såsom medlem af lagstiftande församlingen, bidrog ban indirekt och utan att veta det till bonapartis mens triumf, likasom han förut utan att vilja det hade bidragit till den orleanska monarkiens störtande. Efter det andra kej RR RA KR RR PP ES VÖR ISS SSA.