Aftonbladet – 11 augusti 1873, sida 2

STOCKHOLM den 11 Augusti. De utländska tidningarne hafva på senare tiden meddelat en mängd detaljer om de demonstrationer, som trots den franska reg) ringens förbud ha egt rum i de nyss ut rymda departementen. Alla egentliga fester ha visserligen måst uppgifvas och myn digheterna hafva på flere ställen lagt i dagen så stor ifver att uppfylla regeringens påbud, att de tidigt på aftnarne läto stänga värdshusen och strängt vakade öfver, att invånarne icke uttryckte sin glädje öfver att ändtligen bli befriade från de utländska trupperna. Det har derför också väckt myc ken ond blod, att de första franska afdelningarne, som sändes in i städerna, voro gendarmer, och att det till och med förbjöds att gifva senare ankommande trupper ett festligt mottagande. På ett par ställen gaf sig invånarnes missnöje luft i temligen starka uppträden; sålunda fick underprefekten i Roan YEtape, som ville förbjuda lefverop för Thiers och skingra en folkhop, rent af stryk, och då gendarmofficern ville hjelpa honom, råkade han lika illa ut; han kastades till marken, under det folket ropade lefve för Thiers och Gambetta. I Epinal, der prefekten i början ville förhindra demonstrationer, uppgaf han sedan försöket säsom fruktlöst. Här hölls derför en stor konsert, bergen i värheten upplystes med bengaliska eldar och om aftonen tågade musik genom gatorna, under lefverop för Thiers och republiken och under afsjungandet af Marseillaisen, Då trupperna kommo på natten, helsades de med lefverop för armån, under det de svarade med ett lefve för Epinal. I Nenufchateau tilltvungo sig äfven invånarne rättighet att helsa trupperna välkomna på ett festligt sätt. Äfven i Nancy försökte prefekten att lägga band på gläd jen, men mairen förklarade, att han skulle tillåta hvarje slags demonstration så länge ej det offentliga lugnet stördes, ja hotade till och med att nedlägga sitt embete, om man inskränktehans frättighet. Här blefvo genast efter tyskarnes afmarsch, som egde rum kl. 7 på morgonen, alla hus prydda med trefärgade fanor och inskrifter till ära för Thiers, Territoriets befriare, Den store medborgaren o. d. Man var här icke sh ursinnig på tyskarne eller Manteuffel och mairen mottog utan invändning de 20.000 francs, som den eenare efterlemnade som gätva till stadens fattiga; men det väckte anstöt, att trupperna, innan de tågade bort, vid paraden på Stanislausplatsen ropade hurra för tyske kejsaren och spelade nationalsången Heil dir im Siegeskranz, I Toul vexlades före utrymningen vänskapliga skrifvelser mellan högste befälhafvaren och mairens adjunkt. 3 Om Belforts utrymning har man bland annat erhållit upplysningar från en gpeciel brefskrifvare som Times sändt dit. Enligt hans påstående hade man först ämnat att på det herrligaste smycka staden med äreportar, vapentrof6er och fanor, de!s för alla de länder; från hvilka Frankrike under kriget erhållit hjelp, dels för alla departement, hvilkas mobilgardister medverkat till stadens försvar. Äfven här skulle ha förekommit inskrifter till ära för Thiers och för dem som utmärkt sig i striden, men allt detta förbjöds. Om denne korrespondent här rätt, har förhållandet mellan invånarne och de fiendtliga trupperna varit mycket spändt under den låaga tid staden varit besatt. Han försäkrar, att ingen tysk, un der hela denna tid, vexlat ett vänligt ord eller ett hbandslag med stadens invånare och att de, så vidt möjligt varit, undvikit allt närmare umgänge. Vid truppernas aftåg vorv alla fönster