Aftonbladet – 8 augusti 1873, sida 3

den turkiska hufvuadstaden. Han skall bo i sultanens slott Beylerbey, och en mängd fester skall till hans ära gifvas. — Bidrag till strikernas historia. Från Malmö skrifver Snäll-Posten för den 6 Augusti: Hvilken, uthållig, pålitlig och i sind fordringar anspråkslös arbetare qvinnan i allmänhet är. är nogsamt bekant; i senare tider har man också derföre äfven i vårt land lärt att taga hennes verksamhet på flera områden i anspråk. Emellertid har äfven hennes tålamod en gräns; kränkes hon i sina dyrbaraste intressen. så visar äfven bon sig såsom ett barn af sin tid, sluter sig till våra dagars stora rörelse och — strikar. En sådan händelse tilldrog sig här i staden i går. Vid ett af våra större modemagasiner äro en mängd unga flickor sysselsatta med tillverkning af etablissementets eleganta artiklar. Arbetet har alltid försiggått i all frid och gamman; visst var det under stundom ansträngande, men man hade alltid tillfälle till en liten rekreation: lokalens fönster vette ut åt det lifligaste hörnet af vår m trafikerade gata, och allt emellanåt flögo blickarne från nålen ut åt gaten, antingen för att beundra hållningen hos någon flanerande Adonis eller för att häckla toiletten hos någon förbitrippande qvinlig rival. Så erhölls alltjemt nytt stoff till lifliga och pikanta konversationer. Väl torde arbetet någon gång häraf hafva lidit, och en och annan tillrättavisande anmärkning från föreståndarinnan torde väl ock ef denna anledning hafva förekommit; dervid fick det likväl stanna, några radikala åtgärder företogos ej. Men i går, då de unga damerna inträdde i arbetsrummen, möttes deras blickar af täta rörjalousier, stälda framför fönstren. Verkningen häraf var obeskriflig: en dyster häpnad stod målad i deras ansigten, och de eljest så rörliga läpparne förstummades. Men besiut och handling äro ett hos qvinnan: med en blick af outsägligt förakt på den chikanösa tillställningen. gjorde de mangrant belt om och lemnade utan ett ord samt och synnerligen lokalen. På denna kritiska punkt stå sakerna för närvarande. Vänner, som vi äro, af den fredliga jemkningens väg, våga vi ännu hoppas på en lugn nppgörelse af den inträdda konflikten; men på samma gång ställa vi oss obetingadt på de unga qvinnornas sida. Då Moses lag särskildt stadgar att man ej får binda munnen till på oxen som tröskar-, så synes det oss. vara en lika klar pligt, att ej stänga för ögonen för unga flickor som arbeta. Allt våld på naturen förefaller -oss upprörande. — Uthållighet hos en norsk häst: -ETidning hästvänner läses: Vännerna af den norska n skola säkerligen med nöje läsa följande iidring. som blifvit oss tillsänd af en i norra Sverige bosatt hästvän: Ibland finner man i eder tidning berättelser om ackra bedrifter. utförda af mer eller mindre fördlade hästar. Flere gånger, men särskildt efter ästingen af-den insända notisen: Distansridt till Fogelsta, har jag företagit jemförelser mellan. de i tidningen omnämnda och här på orten presterade bedrifterna, och anhåller jag att såsom prof härpå få meddela tvenne på långa håll utförda resor. ; Den på dessa resor begagnade häst, vallack. är nio år gammal. född enligt uppgift i Norge, troligen på Dovrefjellsluttningen, bär fyra olika färger. vemligen: tre hvita och ett svart ben, ett Jjusbrunt täcke öfver halsen och hela denj friga kroppen, som till bottenfärg kan sägas vara hvit. hvitt hufvud med glosögon. svart man och hvit svans. Nämnde häst har den 1 Februari detta år på 267, timmar sprungit 14 svenska mil. Den 22 April d. å sprang samme häst från Fogelberget i Frostvikens socken till Ström — 9 mil — från kl. 2 e. m. till kl. 12 midnatt eller på 10 timmar. Under vägen hvilades blott två gånger. Båda dessa gånger åkte en person om 819 vigt jemte medhafd, ej obetydlig packning (antagligen minst 5 1T utom hafre. hästtäcken o. m. d.) uti norsk s. k. kappsläde efter hästen. Under den först nämnda resan kördes 7 mil landsväg och 7 mil skogsväg. hvilka båda vägarter genom nytt snöfall blifvit både lösa och gropiga. Andra gången kördes sjöväg, hvarunder issörjan gick öfver hofvarne: emot qvällen frös det likväl så mycket, att isen någorlunda bar hästen. Då i fråga varande häst uteslutande användes ill resehäst och såsom sådan söker sin like, vet jag bestämdt, att liknande bedrifter många gånger blifvit utförda, ehuru man icke upptecknat em. Anmärkas bör äfven, att hästen ej förr än i år utfodrats med hafre; förut har han lefvat af Hä häromkring förekommande värdelöst skogsfoder. Hästen bär namnet Qvicken, fr 10 qvarter hög. mätt vid manken, uch af sällsynt växt. Såsom egendomligt kan anföras, att egaren äfven har en annan häst, som till färgen nästan fullkomligt liknar Qvicken. .— Häroldernas drägt bar (i Norge) befunnits olämplig för vår tid, bvarför en k. resolution nu bestämmer. att den 1845 anordnade drägten skall bortfalla och att härolderna skola bära den för dem efter deras tjensteeller embetsställning anbefallda uniform, med tillägg af en deras egenskap som härolder betecknande distinktion, bestående af ett axelskärp af röd sammet, kantadt på öfre sidan med en guldtrens och på dess ne-: dre och ändan med guldfransar samt med anbringande på skärpets framsida af norska riksvapnet, prodersåt i guld, och på andra sidan af en gyllne rona. — På tal om den nyare tidens många mirkvärdigheter anmärkte någon nyligen det oerhörda dervuti, att man till och med sett tjenstflickor göra konkurs. Inte ondt i det-. inföll en annan; deras mening är naturligtvis blott att få sig en — god man!s SREETNNIS RTRNeN hi: Du Pr. UTE 1 Poa