Aftonbladet – 8 augusti 1873, sida 3

nan resan; han skref en kort biljett till Campbell : Ifall, som jag förmodar, ni ämnar gifva mig den satisfaktion som anstär en man af ära, skall ni träffa mig på Adelphis. Jag flyr icke ifrån er, mon ifrån hela verlden. Om ni genom en kula kan påskynda denna flykt, skall ni derigenom bevisa mig den första och den sista ynnest, som jag troli gen kommer att af er begära. Han lade brefvet i postlådan, satte sig i ett hörn af kapån och tog sin anära dosigs opium, Frän den stunien visste han föga till något mera. En förvirrad massa af häckar, skogar, stationer, gälla lokomotivsignaler, stora köpingar med rödmålade hus, tunnelar genom hvita kalkstensberg rörde sig för bans ögon. Bantågets dän och skrammel förbyttes för bans förvirrade bjerna i gamla, lustiga melodier, uppstämda för att bålia honom vaken. Har bjöd till avt icke förlora medvetandet at hvar han var, men dessa föreställningar följde honom. Han tillslöt sina ögon, för att slippa se den förhatiiga, yvtre verlden, men detta ljud kunde ban icke göra sig qvitt. För uttröttad att somna, för trött äfven att tänka, förmådde han ingentivg annat, än att öfverlåta sig åt denna löjliga plåga; han visste på förhand tydligt hurn hvar ton och drill skulle komma att ljuia, liksom hade elaka små troll spelat upp till dans ända invid hans öron; och så fortgick det, mil efter mil, grefskep efter grefskap, hela denna evigt linga dag — lång som sju hela är. Då buntöget stannade i London vid Euston Square, måste konduktören flera gänger ropa den resande innan han förmädde få honom att röra på sig, Elsley kunde ännu icke höra någonting annat än den trollska musikon, fastän förden var slutad.