Aftonbladet – 6 augusti 1873, sida 3

och hufvudet upp, så låt oss gå vidare. Men jag sitter fast mellan två stenar) Anfäkta de stenarne!s Och dermed stämde Naylor upp en gammal visa fyån sextonde seklet: Och de s , de stenarne, de stenarne grå, Med Fam a Riddler murar ugnen en Och stenarne de hemtades der Blakenoy står Och George han är en så lader, gammal man. Och hufvud, det har han ör två. i Se så; nu ligger jag på näsan igen! Detta var den trettionde gången. SYammaledes jag! Bida litet, medan jag ligger och tänder min pipa. 2Se så; sätt i väg, nu! Låt ogs rekogDoscera vå läsidan om denh är klippan. Vi skola nog träffa på honow, hopkrupen dey. Kära du; han begriper ej att skilja mellan lä och lofvart, lita derpä.a 2Han skall smart inhemta skilnaden då regnet slår honom i ansigtet; — åtminstono om han är hälften så våt som jag aus Jag vill säga dig en sak, Naylor; ifall Jen stackaren har gätt tvära öfver bergets kam och tänkt komma den vägen ned till Twoll du, så är han död vid detta laget Han VE väl besinnat gig, då han kam till branten och icke såg annat än töcken der nedanför; men har han tagit vägen till klipporna oftan Trifaen, så är det ialla fall slut med honom i denna stund. Ur vägen för blixten! Den var hin så nära! Jag— jag tror nästan att min venstra polisong blef svedd.x : Hör på, Wynd; jag tror det vore bättre vi våra böner, än gycklade på detta sätta Vi kunna gerna göra båda delarne, min gubbe, lilla; för du är en glad fysik och jag är en glad fysik! Och som Vi, efter hvad jag tror, äro stadda I ett godt ärende,