Aftonbladet – 6 augusti 1873, sida 3

att hennes man sätter sig i större skuld, än ha kan betala, tager hon efter hans plötsliga dö undan så mycket af hans egendom. som hon an ser nödvändigt för ett passande underhåll åt sij och barnen. Hon väcker härigenom kreditorer nes misstanke och svärjer inför domaren. att ho! icke tagit undan något af sin mans egendom hvarvid hon underförstår: som icke var nödvän digt till ett anständigt underbåll.Nu frågas om hon fick göra det? — Svar: Anthusa ficl göra det.. Layman lär om samma ämne: -Fö en sann ed är det icke tillräckligt att endast ma terielt uttala edens ord, om icke tillika afsigtei eller viljan förefinns att svära och kalla den sann Guden till vitne. Eljest blir det ingen sann utan en uppdiktad ed, som väl stundom måst vara bindande, för att afvända förargelse oci skada, men icke är det i kraft af religionen. Om mord lär Amicus: Det är en prest elle; en ordensmedlem tillåtet att döda en baktalare som hotar att utsprida svåra brott om honon eller hans religion, när intet annat medel finn: till försvar. Baldellus lär: Till försvar för sir egendom får man döda en tjuf eller röfvare. nä sakerna ha någon betydenhet och icke kunne försvaras på annat sätt. Alloza lär: En krist lig guvernör. som utlemnar fängslade fiender til vänskapligt sinnade otrogne indianer, för att låte döda dem, begår ingen synd, icke en gång on desse taga lifvet af dem på ett grymt sätt och äta upp dem.Och Mariana säger efter ettlof tal öfver Jacques Clement, Henrik III:s mör dare: Det är i sanning ett. eländigt lif, hvars ställning är sådan, att den, som gör slut derpå skördar stor ynnest och ära derigenom. Af skaffa hela detta förderfliga och förderfbringande slägte (furstarnes nemligen) undan ur det mensk: liga samhället är berömligt. Om stöld lär Tamburini: Du har t. ex. för tre dagar sedan stulit 10 guldmynt. och det var obestridligen en synd; men då du i dag äristor förlägenhet, nemligen i en svår sjukdom, utan något hopp att få penvingar, så använder du de tio guldmynten till ditt uppehälle. Är du nu förpligtad att gifva ersättning, när du kommer i bättre omständigheter? Den vanliga meningen förpligtar dig dertill. Icke osannolik är dock den meningen, att du nu är fritagen från all ersättning.. Longuet lär: När en är så fattig och en annan har så stort öfverflöd, att den rike är förpligtad att hjelpa den fattige så kan den fattige hemligen och på godt sätt taga den rikes egendom. utan att synda eller vara pligtia att gifva ersättning . Hvad synd emot det sjette budet angår. så äro de i boken anförda citaterna — det finns icke mindre än 46 sådana — nästan alla af så smutsig beskaffenhet, att de icke kunna tryckas i en allmän tidning; en del af dem går till och med till en sådan ytterlighet. att de i boken blott iro meddelade på originalspråket, utan någon ysk öfversättning. Anmälaren åtnöjer sig också med att anföra följande sats af Alloza: Att njuta. icke af synden sjelf. utan af det fina sätet att begå den på. är ingen synd. Det kan nu vara nog med dessa få prof — säger anmälaren till slut — men om någon skulle ro, att de nuvarande jesuiterne äro annorlunda in de äldre, så må han jemföra ofvanstående ärdomar med dem, som finvas anförda i två -moralteologiskaarbeten af Gury, professor vid esuitkollegiet i Rom, hvilka utkommo i Regensurg åren 1865 och 1868. I dessa arbeten finas, förutom de allra afskyvärdaste obsceniteter, öljande uppbyggliga lärosatser (bland andra): När frestelsen varar länge, är det icke nödvänligt att fortfarande positivt motstå den, emedan letta skulle vara för besvärligt och leda till otaiga skrupler-, och: Den, som har lofvat en ik, frisk flicka, en jungfru med godt rykte. äkenskap. är icke bunden vid sin ed. om hon hemaller åt fattigdom, sjukdom. dåligt rykte eller vöttsliga synder, emedan det simpla löftet då ej ir bindande, och: Det frågas, om påfven kan lispensera från det gudomliga budet? Svar: dan kan af en rättvis orsak dispensera från dem, hvilka den gudomliga rätten har den menskiga viljan till grundval, såsom vid löften och ler. k