Aftonbladet – 6 augusti 1873, sida 3

hvägande? Eller var det stormen som kla gade nere i hålor och remnor? Han bjöd ändock icke till attlägga band på dessa hemska fantasier, värdiga ett verkligt Blocksberg. Han erfor tvärtom ett underligt demoniskt nöje uti att göra dem ännu vildare, att bringa sig sjelf ännu ett steg närmare Vansinnets gräns. Fruktan kände han icke. Raseriet i dess högsta grad liksom kärleken i dess högsta potens ute sluter all möjlighet at fruktan. Han njöt af sitt eget elände, sin farliga belägenhet; ty han visste att -hans lif hängde på en tråd; att han i nästa ögonblick skulle kunna störta ned från denna bergstopp och kros: sas till döds. Nå, ja; hvilket slut kunde vara bättre? Må det komma! Han var Prometheus på toppen af Kaukasus, slungande trotsigt hot emot en orättvis Jupiter! Hans förhopp: niogar, hans kärlek, ja, sjelfva bans heder vöro tillintetgjorda. Må då blixten träffa bonom! Han var ännu mäktig att med stadig blick, obeskyddad, barhufvad, naken. blott af egen kraft kämpa emot en verld! Och som menniskor i en sådan stund pläga göra, drifna af vansionigt begär attfrigöra sig frön osynliga och pvätvande bojor, sä gjorde äfven Elsley, i dåt han vjldt började slita af sig sina kläder. Rå Men den barihertiga naturen räddade honom. Hon satte en gräns för hans vansinnjga tilltag, och väl var det, ty annars hade han fanan nästa daga MArgOngFYnIng varit ett stelnadt lik. Hans händer, ste nade af köld, vägrade att lyda hans vilja; efter paroxysmen följde afmattniug, och Han nedsjönk vid kanten af bergskammen, nästan sanslös. Han kände sig falla nedför branten, och sjelfbevarelsedriften ingaf honom omedvetet att varligt halka ned, tills ban