Aftonbladet – 6 augusti 1873, sida 2

AAA SMP BR MEN IPS SVEA MMIRMADIIIMAR MUSE UPF parade sig på aila lifvets områden, äfven i kyrkan. Medeltidens mäktiga kyrka icke blott fördrog, utan till och med skyddade och hägnade denna humor; ja medeltidens kyrka fostrade just medsltidena folklit med allt dess brokiga. jovisliska bihang af lust barketer och lekar, lånade demill till och med sina domer. Kyrkan betraktades också såsom det erda och alltomfattande fältet för bildlig framställning, säsom enl stor bilderbok, der allt som sysselsatte iolkfantasien kunde framställas. Derofter företogs till tehanålicg n:r 2 af de på programmet uppställta fekgorna: I hvilken män är bibehål!andet af gamla plägseder och bruk inom värt folklif möjligt och önskvärdt och huru skall den nya odlivgen kunna med dem förlikas?. Ur ett rätt tf ligt meningsatbyte mel!an år Sohlman, lektor Bergman, amanuenserna Granlund och Eichhorn, intendenteu Säve, docenten Leffler och dr v. Bergen framgick som resultat, att I det visserligen vore fåtängt och orimligt att med konstlade medel söka bibehålla geder) och bruk samt folkdrägter m. m, der dessa! till följd af tidens nivellerande inverkan visa . sig virja försvinna, men att man dock kanj undanrödja elier mildra åtskilliga af de orsaker, som medverka till förstöring af goda gamla egendomligheter, samt att folkskolan (i fall folkskollärarne erhölle en mera nationell bildning, så att de icke blefve rent af fiendtliga mot folkspräk och andra folkegendomligheter) och i synnerhet folkhögskolan böra kunna uträtta mycket för det gamla egendomliga som är värdt att bevaras Sedan man beslutit, att tillsvidare förbigå frågorna n:r 3 och 4, öfvergick man till 5::e frågan: Huaru bör man lämpligast förfara vid undersökningar af landskapsmålen; i hvilka afseenden böra dessa i synnerhet skärskådas och hvilken rättskrifnivgsgrundsats har man att följa vid ordens uppteckning?Denna fråga blef på ett tillfredsställande sätt besvarad genom ett utförligt och intressant föredrag af professor C. Säve. I afseende på sjette fråxan: På hvad sätt bör man gå till väga vid upptecknandet af gängse ordspråk, sägner, sagor m. m.? sökte amanuensen Eichborn, till någon dei understödd at docenten Leffler, att göra gällande den uppfattningen, att dylika upp teckningar alltid borde ske på folkspröket med den största möjliga bokstafatrobet. hvaremot doktor Sohlman, biträdd af intendenten Säve och lektor B.rgman, uttalade den tsigten, att äfven andra slags uppteckningar, sådana t. ex. som Asbjörnsens och Moes af de norska folksägnerna hade sitt stora värde. Slutligen höll intendenten P. Säve ett föredrag om de äldsta klockinskrifterna på Gotland, hvilket i så mät:o var betydligt rikhaltigare än hvad rubriken angaf, att de: äfven i-nehöll intressanta upplysningar om gamla märkliga kyrkklockor samt till och med om tornbyggnadsr på Gotland. Derefter företogs besök i S:t Maria kyrka, den enda af Wisby med-ltidskyrkor, hvilken inna begagnas och som nu är stiftets dom. , kyrka; vidare i S:t Clemens, S:t Drotten, S:t Olof, sällskapet D. B. W. särdeles vackra botaniska trädgård och derifrån geroml den 8. k. Studentalla utmed ringmuren till let berömda Jungfrutornet. På e. m. kl. 5 besöktes den längst ft norra sidan belägna bland kyrkoruiserna i Wisby, den väldiga och imponerande S:t Nicolaus. Kl. 6 samlade man sig åter iden vid stadens stora torg belägna storartade och sköna ruinen at Frassiscanerkyrkan Sancta Catbarina, i hvilken stadens invånare rade anordnat en fest för de från fastlanlet komna gästerna. Framsmot det fordna soret voro bord med bålar anbragta och i midten af kyrkan hade man på den fina srönskande gräsmatta, som nu utgör golf olacerat bänkar, å hvilka ett stort antal da ner togo plats säsom åhörarinnor. Sedan doktor Söderberg i korihet helsat gästerna välkomna, framtrådde biskop Anjou och föreslog iettlängre, vältaligt, tankeoch bildrikt föredrag eu skål för Svenska Fornmin nesföreningen. Å dennas vägnar tackade ir Sohlmsn och föreslog en skål för Wisby. hvari han skildrade det intryck, som Gotlands minnesmärken måste göra på fornoch konstvänner och band annat uttalade. att ett bland möte:s resultater utan tvifvel skulle bli en fast föresats hos svenska forn minnesföresingens l-daämöter att söka verka för att de märkliga fornlemninvgarne i Wisby på ett tillfyllestgörande och varak tigt sätt bli tagna under statens hägn och omvärdnad. Lektor Bergman tog fasta på detta löfte och föreslog i lifliga och vars bjertade ordalag en skål för det gemen samma fosterlandet, af hvilket såsom redac Gustat I uttryckt sig, Gotland är en märkelig ledamot. Dr Granlund föreslog en skäl för svenska fornminnesföreningens ordförande frih. af Ugglas, från hvilken, liksom frän flere ledamöter, hvilka voro hin lrade att komma till mötet, hjertliga helsningar pr telegraf ingätt. Dr von Bergen föreslog en skål, hvilken han uttryckligen inhöll icke mätte förvexlas med den vaniga banala, snömosartade skålen för damerna; det var i stället en skål för den svenska qvionans kraftiga medverkan för ifvande, stärkande och ntveckling af en sant fosterländsk anda. Öfverhofpredikan. en Gsafström skildrade några af de inryck han erfarit under en utflykt som han illsammans med tre andra deltagare i möet under dagens lopp hade gjort några mii nåt ön och föreglog en skäl för Gotlands olk. Dr H. Wieselgren afgaf en liflig och mmoristisk skildring af deu pämnda uti lykten, under hvilken de besökt Roma, Follingbo, Akebäck m. fl. märkvärdiga stälen. Amanuensen Eichhora talade för den ria fornforskning, som bestode deri, att hela olket, hvar och en enskildt, hvad stånd och lass och bildningsgrad baa måtte tillhöra, rårdade sig om och toge vara på det märkliga rån forna tider härstammande. som komme nom deras synkrets. Lektor Bergman uppullade slutligen, sedan skymningen inträdt, ett tal en tafla af Sancta Catharina, sålan den stod i sin fulla prakt för femhunIra år sedan, då de götiska fönsterbågarne oro fylda med glasmålningar, då procesioner af fransiskanermunkar der tägade ram och deras såvger genljödo mot hvalfen. Vid slutet af detta tal ljöd plötslien en herrlig hymn till mater amata, inemerata från ett hörn af ena sidoskeppet; nan såg icke sängarne och det hela föreom såsom en andehelsning och åhördes uner ljudlös tystnad. Hymnen var kompoerad af den utmärkte musikern direktör öhrling i Wisby och hör till ett större nusikverk af honom. Den, såväl som anra sköna sånger, som hördes under loppet f aftonen, utfördes mästerligt af Wisby d örträffliga sångkör.) Sedan dr Sohlman j ramfört gästernas tacksägelse, aftågade man rån Sansta Catharina med sångkören i petsen tvärs igenom staden till det i när eten af Donners plats belägna stadshotelå et, der en splendid sexa var uppdukad, fav tillbragte här ännu en eller annan imma under lifligt samqväm, — de ) Bland såuger, som man här i Wisby fick återni öra utförda på ett mästerligt sätt, men hvilka 8) vå senaste tiden beklagligt nog försvunnit! PA KT —cfå HR et he Fa Ke AE re mn ss NM HH 8 me AA Av 4mmN sm 22