Aftonbladet – 6 augusti 1873, sida 2

Svenska fornminnesföreningens årsmöte i Wisby. I. Innan vi fortsätta vår påbörjade redogö relse för mötets sysselbättningar, böra vi på förekommen anledning yttra ett par ord med afseende på mötets öppnande och sam mansättningen af dess byrå. Dessa af forn minnesföreningen föranstaltade möten, om. vexlande i rikets särskilda landskap, kallas visserligen föreningens vetenskapliga Ärsmöten (åärsmötena för föreningens ekonomi: ska och administrativa angelägenheter hällas i hufvadstaden i slutet af Febrnari hvarje är); men i visst hänseende är detta något oegentligt. i ty att utom föreningens leda möter andra fornforskniogens vänner inbjudas till deltagande i dessa möten, som sna rare kuade kallas arkävlogiska möten eller svenska fornforskaremöten. Denna omständighet har stadgat den sedvanan, att sven ska fornminnesföreningens ordförande visserligen med ett tal öppnar och inleder mötet, men derefter bland mötesortens deltagare i mötet, hvilka alltid kunna antagas bli tal rikare än alla de öfriga tillsammans, efter föregånget samråd med styrelsen föreslär en ordförande för sjelfva mötesförhandlingarne. Ordföranden i Sv. Fornminnesföreniogen, f, d. statsrådet frih, C. G. af Ugglas, hade irnat bivista mötet, men blifvit derifrån förhindrad, derigenom att hans hemresa från kröningshögtidligheterna, dem han bivistade såsom medlem af svenska kröningsdeputationen, blifvit genom oförutsedda omståsdigheter försenad. Han hade derföre uppdra sit åt dr Sohlman att såsom föreningens vice ordförande öppna mötet och efter samråd med öfriga styrelseledamöter föreslå ordförande och vice ordförande vid förhandlinzarne. Valet till dessa personer föll, sedan biskop Anjon till följd af lomhördhet afsagt ig förtroendet, på tvenne om Gotlands fornninnen förtjente män, nemligen till ordfö rande lektorn i historia vid Wisby elemen jarläroverk, teol. doktorn D. Söderberg, hvil ken redan för 28 år sedan skref sin Vägledare bland Wisby ruiner, den första anvisning för allmänheten attlära känna dessa märkliga minnesmärken, och till vice ordtörande lektorn C. J. Bergman, hvilkans prispelönta Gotlands geografi och historia samt örtjenster i öfrigt om Gotlands fornminnen iro allmänt bekanta. Det tal, hvarmed dr Sohlman inledde mö et, var temligen kort och naturligtvis af nera formell natur, hvadan derom föga eller ntet vore att säga, om icke en referent i stt annat blad, utan tvifvel i all välmening, ned citationstecken anfört ur nämnda tal gra strofer, hvilka, på sådant sätt citeade, måste om detsamma ge en något unlerlig föreställning. Vi tro oss derföre, i akens och fornmianesföreningens intresse, unna och böra anföra dessa strofer i talet rikigare, sålunda: Denna förening utgör ett f uttrycken för den vaknande varmare kär: skon för våra fornminnen, de gamla wu