Aftonbladet – 4 augusti 1873, sida 2

om 1 språkhistoriens tideböcker står så godt om utan exempel, att den nya rättskrifningss rörelsen hos oss på den ytterligt korta tiden if tvänne år redan vunnit så många anhänjare, som vi nu gå att visa att den gjort. och detta förhållande, gom endast kan för klaras genom den ypperliga utredning fråsan fått af hr Hszelius, samt måhända ock genom vår tids allmänvare spröäkliga bildning, måste för den klentrogne i hög grad tala för det nyas berättigande. Först må det pu vara lämpligt att erinra om, hvad vi i början af andra artikeln päpekade, att i rättskrifnirgsmötet deltogo och till dess beslut medverkade de båda professorerna i nordiska språk i Upsala och Lunå äfvensom en docent i samma ämne från hvartdera stället, nu båda adjunkter i nordiska språk. För den, som vill trygga sig till auktoriteter, torde dessa mäns ord böra väga tungt i vågskålen. Eller månne icke det sammanstämmande omdömet af fyra framstående ve tenskapsmän, som gjort studiet af den nordiska språkstammen till sin lifsuppgift, är af yttersta vigt i en vetenskaplig fråga, som rör det svenska språket? Här må vidare anmärkas, att äfven de vid mötet icke närvarande yngre akademiska lärare i nordiska språk slutit sig till den pya rörelsen, att vidare äfven många andra akademiska lärare i språk äfvensom i andra vetenskapsgrenar äro dennas anhängare samt att bland de nu nämda flere offentligen uppträdt till försvar för mötet eller i ntgifna skrifter tilllämpat många af de föreslagna förändringarna. Så hafva, som vi ofvan påpekat, akademiadjunkten i nordiska språk M. B. Richert och akademidocenten i österländska spräk H. N. Almkvist, två för omfattande och grundliga språkliga insigter högt ansedde vetenskapsmän, offentligen tagit till orda för mötet och den förre i sin skrift Om nordisk bildning och fornnordisk literatur, den senare i sin ofvan nämda kritik tillämpat ändringsförslagen. Detta senare hafva ock protessorn i nordiska språk i Lund T. Wisen och docenten i samma ämne i Upsala, LC. F. Leffler. gjort i af dem utgifna arbeten (den förre i Odenoch Loke, den senare i Om konsonant. ljuden i de svenska allmogemålen samt i Anteckningar om Västmanlands folkspröki Fornminnesföreningens Tidskrift), likaså akademiadjunkten i moderna språk i Lund, V. Lidforss, i en språkvetenskaplig uppsats i dansk Tidskrift for Philologis og Pedagogik,akademiadjunkten i jämförande spräkforskning i Lund, E. Tegner, i studentkalendern Ydun, akademidocenten i Lund, I. A. Lyttkens, dels i en afhandling i svensk spräkforskning, införd i Pedagogisk Tid skrift för 1872, dels i den af honom utgifaa Berättelse om det sjunde allmänna svenska läraremötet. Bland andra, som vetenskapligen studerat svenska språket eller däruti un dervisa, och som tillämpat de nya förändrin garna, nämna vi — förutom f. d. lektorn i svenska språket vid Seminariet för lärarvin nor i Stockholm, dr A. Hazelius i de af ho: nom utgifna arbeten Om Svensk Rättstaf ning I, II, Fosterländsk läsning, 2 uppl. Smäskritter för foket — folkskoleinspek tören och folkhögskoleföreståndaren, dr Belfrage. i en kritisk granskning af en svensk språklära (i sista häftet af Ped. Tidskr.) rektorn och lektorn isvenska år C.J. Dahl bäck, i en uppsats i Ped. Tidskr. för i år rektorn och läraren i svenska, dr J. Pipon i Den allmänna språklärans gronder. Vi dare har en af lärarne vid folkskolelirarinne seminariet i Stockbolm utgifvit Öfsingal och regler för Svensk rättskrifning (.f O ÅL. däri öfvergångsforslaget (u:om kv) är tillämpadt; äfvenså har en rättstafningsord bok utkommit på Normans förlar, hvars an dra upplaga upptager teckningen kvast, kvick 0. 8. V., såsom den riktiga. I flere nyare upplagor af svenska spräkläror för skolora: röjas också spår af rättstefningsmötets in flytande. (Furts.)