Aftonbladet – 2 augusti 1873, sida 3

säga ett enda ord — ett ord hade varit tillräckligt att förklara allt. Men felet var mitt; hela skulden ligger i mitt trotsiga, retsamma lynne; — och ändå såg jag hurn ledsen han redan förut var! — Ack, Elsley, Elsley, kom igen, kom blott igen, och jag vill på mina knäna tigga om din förlå telse! Bannas; slå mig, om du vill; jag förtjenar allt! Kom blott tillbaka och Jät mig återse dig, åter höra din röst och lemna inte mig och dina barn på detta sätt! O, hvad skall jag svara dem i morgon, då de vakna och fråga efter sein far?Valencia hade icke ord för sin barm, Hon kunde blott sitta på bädden, med Lucia i sina armar, och blicka omkring sig med trotsigt hot, medan systerns hufvud hvilade mot hennes bröst. Efter några ögonblick såg Lucia upp med ett barnsligt, böntallande uttryck i sitt ansigte. Ack, om jag blott visste hvarthän han bar gätt, klagade hon. Om jag bara kunde få rätt på honom, så skulle ett ord — ett enda ord vara tillräckligt för att åter ställa allt tillrätta. Det har mitt ord alltid förmått, Valencia! Han blef så god, så förso nad inom ett ögonblick, bara jag lade band på mitt stygga sinne och log vänligt emot honom, som en god hustru bör göra. Men hvad jag har varit elak! Och nu kommer mitt straff. O, Elsley! ett ord, ett enda ord! Jag måste uppsöka bonom, skulle jag också gä med bara fötter öfver dergen; — jag måste gå; jag måste! — Hon ville stiga upp, men Valencia höll henne qvar. Om du lofvar mig att stanna här och vara lugn, sade den sistnämnda slutligen, då intet annat medel tycktes kunna förmå Lucia att afstå från sitt beslut att sjelf upp