Aftonbladet – 31 juli 1873, sida 3

helt nyligen passerat i Marstrands närmaste omLe; nejd. Kyrkoherden hade utlyst husförhör att hållas i kyrkan med en af församlingens rotar. På utlyst klockslag infunno sig presten och klockaren, men — icke en enda församlingsbo! Huruvida någon giltig orsak till hvars och ens uteblifvande förefanns, känna vi lika litet som vi vilja på något sätt försvara de försumliga; men hvad vi känna är, att presten till en början rättmäteligen förgrymmades och befalde klockaren att nå gon stund på en närliggande klippa hålla utkik. Förgäfves! Ingen syntes till på alltför länge! Ändtligen framskymtade en mensklig gestalt bakom ett busksnår vid landsvägen. Klockaren anmälde vederbörligen händelsen till pastorn. Man fattade det rådslut att vänta. Men, o ve! den kommande ämnade sig ej dit — det var en arbetare från en helt annan rote. och han vandrade i allsköns lugn sin väg vidare framåt. En tiggaregumma ingaf några ögonblick samma förhoppningar, men också med precist samma resultat, enär hon vid närmare efterforskning befanns vara utsocknebo. Sedan de båda kyrkliga tjenstemännen sålunda dels begge på en gång och dels en för begge alternativt hållit ut vid pass en timmas tid med sitt otacksamma förehafvande, var deras tålamod slut. hvadan de måste begifva sig hem igen, hafvandes den gången fått intet. (BOHUS-KORR.) — En lefvande död. Patrie omtalar den besynnerliga sägen, som fortlefver bland amerikan: ska folket, att presidenten Lincolnsj mördare, Jonathan Wilkes Booth, ännu skulle vara i lif vet och dölja sig antingen i Canada eller i Sverige. Bladet omnämner, för att bestyrka detta, de besynnerliga omständigheterna vid Booths förmenta död: huru det först hette, att han upptäcktes och sköts af en milisbataljon i en lada, och det derpå beslöts ett, då liket ej vore värdigt att hvila i amerikansk jord, en fregatt skulle få i TRpdrag att föra kistan med den aflidnes stoft ut i hafvet och der nedsänka den i djupet. Detta hade också skett isjelfva verket; men — så berättar folksägen, -ingen har någonsin sett Booths lik och kistan, som under natten nedsänktes i hafvet, var tom-. Det franska bladet meddelar vidare en intressant skildring af huru Booth, som var en af Amerikas mest framstående skådespelare, genom att ständigt spela Bruti roll i Shakespeares Csesars död-, så identifierat sig med denna roll, att han slutligen sjelf trodde sig vara Brutus och kallad att utföra dennes värf. Han kunde ofta sitta hela timmar försjunken i tankar och derpå plötsligt störta upp, utropande: Jag skall döda tyrannen! Jag skall döda tyrannen!Hans melankoli tilltog mäktigt med inbördeskrigets utbrott, och auhängare af Södern som han var, blef då Lincoln i hans ögon folkets tyrann. Han skail i ett svagt ögonblick hafva tillstått för den store komikern Got. att han sökte atträdda sig undan den lockande frestelse, som ständigt hägrade för hans sinne — att i verkligheten spela Bruti roll och döda Lincoln. — Från konungens resa i Östfinmarken berättar Bergenspostens korrespondent följande roliga historia: Vid öfvergången öfver Saida till Tanaelfven mötte konungen och hans följe en ensam finne, som på sedvanligt vis hade lindad öfver hals och bröst den rem eller lasso, som begagnas för fångande af renen. Kammarherren Ankarkrona tog då tag i remmen liksom om han ville häng: finnen och då konungen yttrade, att han icke finge göra så. svarade Ankarkrona, att finnen skulle slippa bli hängd, efter som konungen benådat honom. Då Aukarkrona derpå aflägsnade sig passade finnen flinkt på och kastade remmen kring honom, hvarpå finnen under konungens och de öfrigas stora jubel halade Ankarkruna till sig liksom ett annat djur. — De deporterade kommunarderna. Man läser i tidningen Libertå för den 12 Juni: Som bekant hafva många af de till Nya Caledonien deporterade komwunarder, hvilka uppfört sig riktigt exemplariskt allt sedan de anländt till Ile des Pins och till Ile Nou, erhållit tillstånd utt bosätta sig i staden Noumea och den omgifvande trakten. I medeltal förtjena de tolf francs om dagen, de bästa arbetarne till och med 15— 18 francs. Många af dem ha anhållit attfå sina familjer till sig. efter som de nu äro säkra på att kunna försörja dem. Till denna deras anhållan har regeringen lyss: nat och en första sändning af 600 qvinnor och barn skall på dess bekostnad afgå från Havre med ångaren Fånelon. ett präktigt, för emigranters befordrande till La Platastaterna afsedt far tyg. Regeringen har uppgjort kontrakt med Fenelons redare om fortskaffandet af de 600 personerna mot 450 francs personen, då de äfven skola erhålla föda under resan. Ångaren skall afgå de första dagarne af Juli och färden räcker 50 —60 dygn. Regeringen har också tänkt på ungkarlarne och omkring 100 unga flickor från åtskilliga asyler och barmhertighetsinrättningar i Paris skola under ledning af flera barmhertighetssystraraf resa till Caledonien med Fenelon. I staden Noumea komma de att mottagas i en stor asyl, hvilken man är i färd med att iordningställa för deras herbergerande och der de kunna med arbete örtjena sitt uppehälle. Sannolikt torde det ej lröja länge innan de ingå i gifte der borta, desto hellre som staten gifver åt hvar och en af flickorna en hemgift, bestående af vissa hektarer jord, hvilken det äkta paret kan odla och deraf oereda sig inkomster. Alla resande, som besökt Nya Caledonien, yttra med en mun. att landets produkter kunna olivaf ofantligt omfång och att klimatet der är mycket godt. egeringen tänker göra försök der med kolonisation. som i en framtid kan skänka oberäkneliga fördelar åt moderlandet. — Förarbetningen af lindbast till mattor ir i Ryssland af stor betydelse och produkten föremål för en omfattande handel. Detär ej sällsynt att i Archangels. Rigas och Petersburgs namnar se fartyg, alldeles fullastade med mattor, segla till tyska och engelska hamnplatser. Förbrukningen inom landet är också betydlig. Man illverkar af bastet spanmålssäckar, omslag till varupackor af alla slag, öfvertäckningar till vagnar, golfmattor, hökatsar åt forbönder m. m. På de ryska flodoch kanalfartygen äro tackel och tåg, ja till och med seglen gjorda af lindbast. I en ctor del af landet tillverkas deraf skodon, man gör hustak deraf: I guvernementen Wiatka.Kostroma, Kasan och Nischni-Novgorod ir befolkningen för det mesta sysselsatt med lenna industri. I månaderna Maj och Juni, då len uppstigande saften underlättar trädstammarnes afskalande, bege sig bönderna med hustrur och barn ut i skogen. Den nedre delen af bastagret begagnas vanligen till takbetäckning; den Ippväxmes och pressas på det att den ej må rulla ihop sig. Man erhåller på det sättet store stycken om 1.60 meters längd och 1 metera bredd ch dessa stycken kosta 40 centimer. Basten vå