Aftonbladet – 31 juli 1873, sida 3

— TIasekthärjning på Wiecingsö. Frår en af vårt la:ds mest framstående skogsmär har Jönköpisgs Tdog emottagit en fram ställning, ur hvilken vi tillåta oss göra föl jande utdrag: Personer härifrån orten, som under för sommaren detta år besökt det vackra Wi singsö och dess storartade ekplanteringar. torde hafva iakttagit det dystra utseendet hos dessa, hvilka voro fullständigt aflöfvade och inhöljda i ett tätt nät af trådar, till notseendet liknande vanligaspindeltrådar. Den som tog några steg från vägen in emellan träden blef snart öfverhöljd af en massa grå. gröna maskar och dylika masktrådar. Nu står eket, som ekplanteringarne med ett gemensamt namn kallas, åter lika grönskande och friskt som fordom, och man kan äter vandra i skuggan af dess lefvande hvalfgängar utan att besväras af de otaliga maskarne och deras nät. Den fjärillarf, som i år i så stort antal hemsökt isingsö ekplanteringar. är ekvecklaren (Tortrix viridana), en liten gulgrön fjäril, ungefär så stor som vanlig mal, och har länge varit känd hos vss, men ej ansedd för symnerligt skadlig hvarken här eller i andra länder. Han lefver på eken. i hvars knoppar och först utkommande blad larfven lefver och derefter inspinner och förpuppar sig. då den hoprullar bladen, så tt merendels två puppor finnas på hvarje blad. Larfven har en stor benägenhet att spinna långa trådar, och då han, såsom förhållandet här var, förökat sig i sådan mängd, att ej trädkronorna räcka till att herbergera dem alla, spinna de kring stammarne och buskar och gräs på marken, med ett ord hela trakten är som öfverdragen af en enda nätslöja. Man har flera exem pel på, att ekvecklaren aflöfvat ekar hos oss på stora sträckor. merendels under tre årirad, men någon större skada å träden deraf har dock ej förmärkts. Så voro omkring 1863 ekarne på Oland till större delen aflöfvade under ett par år, och på Stockholms djurgård inträffade detsamma på 60-talet.under tre på hvarandra följande år. Naturligtvis blir alltid en minskning i tillväxt följden. hvilket äfven tydligt visat sig vid de undersökningar som i år blifvit gjorda på Wisingsö med afskurna ekskifvor. Ärsringarne för de sista åren, under hvilka ekarne varit, ehuru de föregående åren i vida mindre utsträckning, bemsökta af ekvecklaren, äro nemligen betydligt mindre än för de föregående åren. Redan för några år sedan syntes ifrågavarande fjärilar på Wising-ö, men i helt ringa mängd, och den hittills gjorda erfarenheten om denna insekt gaf ej anledning till någon egentlig fruk tan för densamma. Förlidet år började han uppträda talrikare och aflöfvade en del af eket, men vid den andra safningen, som inträffar i första hälften af Juli månad, utslogo löfven ånyo. något som dessbättr: afven i år egt rum oaktadt den nu vida mer storartade härjningen. I år blef nemligen hela eket angripet. I anseende till insekternas ofantliga mängd var det rent omöjligt att kunna vidtaga några åtgärder emot lem, och den kännedom man hade om ekvecklaren gjorde det äfven sannolikt, att ekarne snart åter skulle komma i växt, hvilket, som vi nyss omnämnt. äfven verkligen inträffade. För att ellertid få förhållandet närmare utredt. anhöll gmästaren Ohlin hos skogsstyrelsens chef om en undersökning häraf, hvilket hade till följd, att vår bekante insektkännare, lektorn vid skogsnstitutet A.B. Holmgren, af skogsstyrelsen för ordnades att ofördröjligen besöka singsö ekplanteringar och taga reda på förhållandet. Utaf de intressanta rön, som lektor Holmgren härstädes gjorde, kunna vi anföra följande. som synes gifva vid handen, att denna: insekthärjning nu mera uppnått sin kulmination, och att man har anledning hoppas, det den ej skall återkomna så snart i samma omfång, ehuru man naturigtvis ej kan ega någon absolut visshet härutnnan. Han fann newmligen uti de puppor, ur wilka fjärilarne ännu ej framkommit, larfverna itaf tvenne arter parasitsteklar. nemligen Pheojenes callopus. Vesm., ocu P.mpla scanica, Lin., våda tillhörande Ichneumonidernas stora familj, som i synnerhet fått sig ålagdt i naturens husvållning att sätta en gräas för fjärilarnes alltför jfverdådiga utbredning. Dessa parasitsteklar ägga sina ägg uti ekvecklarens larfver, och pavasitlarfverna lefva utaf slemafsöndringar hos de förra, tills desamma förpuppa sig. Då förtär parasitlarfven sjelfva fjärillariven. så att när nan öppnar puppan endast parasitlarfven ännu innes vid lif; fjärillarfven är då helt och hållet örtärd. De fullbildade parasitsteklar, som lektor Holmgren till stort antal insamlade. voro sndast hannar, hvilket är ett godt tecken; ty då efter en fjärilhärjning hufvadsakligen endast hanar utaf deras fiender, steklarne, utkläckas, pläar det vara ett förebud till att jemnvigten melan de olika insektarterna är på väg att återställas. Det är nemligen ej naturens afsigt att xenom parasitinsekterna helt och hållet utrota järilarne, hvarföre parasiternas vidare förökning stannar, när en gräns redan är satt för de rörra. Likvisst bör här anmärkas, att de olika könen vf parasitsteklarne framkomma på olika tider, så att det väl är möjligt att parasithonorna framsomma senare i år, Skulle emellertid ekveckaren åter visa sig nästa år i någon oroande grad, vilket dock ej är sannolixt, så blifva nog vi lare åtgärder, för så vidt de ligga inom möjligietens område, då vidtagna. För att slutligen gifva läsarea en föreställning om det oerhörda antal. i hvilket skvecklarens larfver uppträdde i år på Witingsö ekplanteringar, omfattande en ytvidd at något mer än 4000 qvadratret, vilja vi nämna, att efter låg beräkning larfvernas antal uppskattats till minst två tusen millioner. Lagda i rad efter hvarandra, skulle le upptaga en längd af nära tre tusen mil. eller mer än tre fjerdedelar af jordens omreta. V. M. Th.