Aftonbladet – 31 juli 1873, sida 3

dr ra som var betänkligare, var att a en vagn fanns. Den dumma kKusken har visst missförstått 0s8 och farit hem. Eller låtit hästen gå hem af egen drift, medan han gatt i vagnen och sof. Han var icke rätt nykter, då vi begäfvo oss på vägen. Så sade majoren och han gissade sig till rätta förhållandet. Emellertid fauns vu intet annat val, än att gå de fyra milen och låta de bäda försvunna herrarne följa efter så godt de kunde: Vi få tillräcklig tid på oss till våra öfverläggningar om uppfostran, sade Lucia. Tillräcklig tid, således, att roa 088 med dåraktigt tal. Q, säg inte så! Jag talar aldrig under fem minuter med er — jag begriper ej sjelf huru det kommer till — utan att jag känner mig lyckligare och bättre. Jag afundas Valencia, som under de sista ären fätt vara så mycket tillsammans med er, Föga avade den stackars Lucia, då hor talade dessa oskyldiga ord, att på två famnara afständ, nedkrupen bakom muren och med ansigtet förvridet af raseri och nyfikenhet. hennes man höll sig fördold. Han hade öfverlåtit sig ät de onda makterna. För att begagna bibelns kraftfolla språk, hade djefvulen farit in i honom och sammanfört alla de förderfliga lefnadsvanor och lidelser, åt hvilka ban i äratal öfverlem nat sig, till ett helvete af qval. Den eländige mannen! Hans lidande var sjntaldt stort, och hade han felat, så fick har äfven plikta derför — ej blott genom all hvad en make eger rätt eller tror sig eg rätt att: käsna i ett dylikt fell — ej blot genom den sårade fåfängan af att se en an nan man honom föredragen, ett lidande BOSS SA NEAR TRNNNNNRRNINUNENRANSENTAONNENNEENR a HA