Aftonbladet – 30 juli 1873, sida 3

gerna till. erkänsla vilja föra henne hen med mig. Jag förmodar att blomman skulle känn: sig stolt öfver en sådan heder, i: synnerhe om mr Vavasour sedan ville föreviga henne i ett par verser. Hon passar bäst der hon är, sade Elsley. Hvarför rycka bort ögat på en bild, som i sin helhet är så vacker? Besynnerligt, sade Lucia, att ett så skönt väsende skulle födas här, på deszga klippor, utan någon som ser detsamma. Hon har visst trefligast i sin ensamhet, yttrade Elsley. Ja, men jag vill ha glädje af henne. Ack, om du ville gå ned och hemta upp henne åt mig! Elsley tittade ned. Der var ett femton fots djup af något osäker, men likväl gång: bar bergsstig, derefter en ojemn klippafsats, en fot bred; i en springa derstådes växte blomman; nedanför skummade och brusade vattnet. Elsley höjde på axlarna och säde leende, liksom det hade varit särdeles vist hvad han ämnade förkunna: Min kära Lucia, åu bör inte tro att alla män äro nog chevalereska, för att våga sin hals för litet ogräs. Jag kan ej säga att dylika hjeltedater alls äro i min smak. Lucia vävde sig bort, men synbarligen misslynt. Campbell kunde se att en underlig längtan efter blomman hade gripit henne; och då honilemnade platsen, hörde han henne tala derom: med Valencia. Campbells blod kom i svallning. Att bli ombedd af denna qvinna — af hvilken qvinna som helst, att hemta denna blomma, men vara rädd ! Illa nog var att hafva ett ret Jigt och misstänksamt lynne, men att der jemte vara en pultron och att snart sagd: skryta deröfver, det var uselt! Campbell gal