Aftonbladet – 30 juli 1873, sida 3

det gavala slottet i Irland och tilldragelser under hennes lif, i hvilka ej han hade tagit del; framför allt, ifall de stått i något samband med majoren. Till min skam nödgas jag erkänna att jag inte gör det, svarade majoren. Och ändå var ni der en hel sommar! Jag gissar att ni inte tänkte på någonting annat än ert laxfiske. Hade Elsley varit der, skulle han ej glömt en enåa klippa, ett enda vattenfall; — säg, Elsley; är det ej så? Jag försäkrar er, mrs Vavasour, att trots min passion för laxfisket har jag ej glömt en enda punkt vid detta ställe, men vid vattenfallet var jag aldrig. Jaså, han har inte glömt något. Hvad skäl hade han att så noga minnas allt? tänkte Elsley. Ack, Elsley, se! Se, hvilken vacker blomma som hänger lik ett guldklot alideles öfver vattnet dernere. Hvad heter hon? Om Elsg!ey icke hade varit besatt af misstankarnas demon, skulle han tvifvelsutan delat Lucias beundran för den vackra plantan, der hon från sin klippbädd behagfullt bredde ut sira gröna blad och dess blomma lyste som en liten sol nere i det dunkla djupet. Som det nu var, svarade han blott: Det är endast en: maskros. Jag är alldeles säker på, att en maskros är det inte. Hon är ju så mycket större o9dh alldeles dubbel. Kan det vara en maskros, major Campbell? Inte precist, men den tillhör samma art. Det är en ranunkel, sådana man ganska ofta finner här på betesmarkerna om våren. Jag förmodar att detta exemplar har dröjt att blomma till hösten, af brist på solljus. Och för att jag skulle få komma hit och se huru vacker och söt Hon är! Jag skulle