Aftonbladet – 30 juli 1873, sida 2

STOCKHOLM den 30 Juli. Det finnes intet i tysthet välsigrad minne, som icke verkar välsignande. Men en sådan verkan är öfver allt lifvets — icke dödens. Också de döde lefva. Dessa allmänt bekanta ord af vår förnämste häfda tecknare, i hvilket han, enligt sin vana kort och slående, uttalar minnets betydelse och en redan afslutad verksamhets befruktande inflytande äfven på yngre slägten, hafva sin fullaste tillämpning på verkan af hans ege lif och det minne han lemnat efter st Välsignadt — ehuru vizserliger icke i b TE het, utan högt och öppet y ; so af de mänga tuRT PI såsom en lycka att lärj r -or Medelbart hafva varit hans : en — verkar det i dag, liksom efter j SEE lor så länge det består, välsignande. Och så lefver den store döde genom det and. liga lif, som från honom oupphörligt fort : plantar sig. Det är för att gifva ett offentligt erkännande äåt de stora förbindelser, i hvilka värt(land står till sin store son Erik Gustaf Geijer, som i dessa dagar från åt skillige inom samhällslifvet eller vetenska-: pen framstående män en uppmaning utgått till Sveriges folk att deltaga i uppresandet. af en minnesstod åt honom, som i vårt å.. hundrade gjort mer än någon ann? föp hö jandet af vär fosterländska antag. Det må visserligen vara sannt att hans namn för att lefva ej bebliver vägon dylik minnes vård och att bang avde tvifvelsatan är vöjd med dit i tysthet välsignadt minne. Men (för oss de efterlefvande, hvilka uppskära sädet af de frön, som den snillrike och hjertevarmoa såningswannen nedlagt, för oss är det en bjudande pligt, ej mindre mot oss sjelfve och våra efterkommande än mot honom sjelf, att åt vår tacksamhet mot honom gifva ett synligt och bestående uttryck. Den bästa gradmätaren af ett folks andliga lifskrait torde nemligen vara den kärleksfulla vård, det egaar sina store mäns minne, ty det ådagalägger derigenom att inom det sjelft lefver den ande, som besjälade deras lif. Likgiltighet i detta afseende är nationel död, på samma gång som den fåfänga, hvilken med förstoringsglas betraktar hvarje förtjenst, hvilken öfverstigit hvardagsmåttet, leder till ett tomt skryt med konstgjorda storheter, som förslöar känslan för det i sanning stora. Men att Geijer var i sanning stor, ej blott sem häfdatecknare och tänkare, som skald och tonkonstnär, utan kanske främst såsom menniska med ett för allt menskligt varmt klappande hjerta, det torde ej inför tacksamme och beundrande landsmän tarfva någon bevisning. Den omätliga betydelse, Geijer haft för vårt land, ligger utan tvifvel framför allt i den styrka, hvarmed han häfdat menniskans rätt. Den som uttalat den på en gåvg stora och bittra sanningen, att xmenniskan är ett sent begrepp i historien, var ock den ifrigaste i att förfäkta detta begrepps berättigande. Det förflutnas yppers:e tolk blef, genom att rikta sin verksamhet på detta mål, en profet för det kommande. Hvad han så, stödd på historiens grundval, med klar blick för den riktning, den menskliga utvecklingen skulle taga, utesade såsom sin tids närmaste behof, har också vår tid besannat, och det är just detta som gör Geijer, i högre mån än någon annan värt tidehvarfs son, till en tidens man i det ordets förnämliga och sanna betydelse. Det tillhör derför den tid, för hvilken han verkat, att hedra honom så som i dess förinåga står. Ea minnesstod öfver Erik Gustaf Geijer är ur dessa grunder en ädel nationel taake, kring hvilken svenska folket bör kunna samla sig såsom en man. Såsom plats för denna stod har man föreslagit Upsala, och detta visserligen på goda skäl. Upsala är ej blott den plats, der han hade sin hufvudsakliga verkszmhet och samlade omkring sig dessa älskande och beundrande lärjungar, genom hvilka, till hutvudsaklig del åtminstone, hans lära blifvit till lif; Upsala är också ännu den nationella odlingens hufvudsäte i värt land, och just derför höfves det väl att bilden af dess förnämste målsman der fär sin plats. Och det vilja vi betona, att, ehuru här är fråga om en minnesstod i Upsala, är det dock intet ensidigt universitetsintresse, som här vill göra sig gällande, utan saken rör fosterlandet i sin helhet. Må derför hvar och en, som behjertar den samma, skynda att i sin mån befordra henne och offra sia skärf, äfven den ringaste, på hennes altare. Detär just såsom ett uttryck af mångas deltarg de, hon vinner sin största betydet sem derför bör ingen, som är varm se och kra tanken, undandraga -.-9F den vac gåfva. Intet uppskof att gifva sin med hvad härnti 9öE ej heller ega rum ställa oss så 080 skall göras, ty vi föreden skr som ett önskningsmål att stohv -s4e Vara färdig till akademiens fyra-udrakrsfest 1877, i och för sig en den svenska bildningens högtid, i hvars firande uppresandet af en stod åt Geijer skulle intaga ett värdigt och betydelsefulit rum. För öfrigt hänvisa vi till den på annat ställe i tidningen införda inbjudningen. Ehuru underrättelserna från Spanien på långt när icke äro goda — regeringen har