Aftonbladet – 28 juli 1873, sida 3

Article Image
roth i Stockholm utstäldt, vidare parfymerler Blatid dem Stockholms Eau de Cologne fö tojlb tel ock fört, rigduken, stearinljus frå Liljeholmens tekniska iavrik, babper, och cigarrer. Men en verkligen praktfull tl ställning är utställningen af pelsvaror frå D. Forgsell komp. i Stockholm. Kolos salå Isblörkeskitn 11, slädfällar, af hvilk det största blifvit inköpt a! em bonkjir Wien, sammetslena skälskinn och sillvör skimrande svarta räfskinn, af hvilka frun timmerskappor fabriceras, dessutom bäfver bisatn HcH Hermeliv; väcka alla kännarinnor beundran; de ärö otCkså verkligen nmtmärk vackra och till på köpet icke dyra. Ån märkningsvärd är en stor, af ädelt pelsveri i nordisk stil sammansatt matta, som kosta: 1080 enlden: Alla kullirfolk visa bå ttställningen be klädnadstyger, som äro tillverkade i dera land. Detta har äfven Sverige gjort. Des: sidentyger öfverträffas måhända af de fran ska, dess ylletyger af de engelska, men de göra dock intrycket af stor soliditet, och : synnerhet linneväfoaderna från Almedal: fabrik se ut, som om de vore väfda för evig tid: Icke minst anslående äro de brokig: tyger, i hvilka laödttefolkningen kläder sig men man måste alltid dertill tänki sis skog och äng och vatterfall för att rätt kunna upp skatta dem. Storartad är utställningen från porslins fäbrikertia vid Custefeberg och Rörstrand De kolossala vaserna, äfvensoii kändelabrarne och kaminerna af majolika, rika porslinshus geråd och biscuitfigurerne efter Thorvaldser törtjena i högsta grad att beskådas. De flesta besökande på utställningen ila från den ens afdelningen till den andra och låt: blicken fygtigt halka öfver föremälen; myc ket större vinst har man af att längre tid stanna i en viss afdelning och noggranni betrakta allt. Hvad som vid ett dylikt be traktande något stör en, är i den svensk utställningen figurerna i kroppsstorlek och i nåtiohalårägt. De ärö så ypperligt gjor da, att man blir rädd, hvarje gång man sei på den. Flickan af papp, som längtansful! räknande plockar sönder en prestkrage. har ett så lefvande uttryck, att man tyc ker sig höra hennes hjerta klappa. Jag har märkt, att de besökande alltid forskande blicka dessa figurer rakt in i ögonen, som vore de lefvande menniskor, så frappanta äto dö, men också desto hemskare, På den täckta gården ästintili har Syerige äfven fått en plats, Här äro handskar, på ruker, penslar, öl, socker, stöflor och fram för allt svensk punsch utställda. Icke alla känna denna svenska banko. Det är ett alldeles märkvärdigt fluidum, klart som kri: stall, kall öch doftande; mild till-smaken, oförliknelig. Den besitter egenskäper, söm man i lika grad finner hos få finida. Tager man, hvilket icke kan: skada, en viss qvantitet deraf i munnen, så glider den med förnnderlig lätthet ned genom strupen, sme: kande och älskvärd. Upprepar man försö ket mycket ofta, så märker man, huru för mänlig den är för helsan och lynnet, mav känner sig mer välmående än nägonsin och ser allt i en rosenröd dager. Den oörfarne får dock icke låta dåra sig. deraf, och han gör bäst i att icke för länge fortsätta expe rimentet, eljest skall han göra den iaktta gelsen, att snart det skönaste rosenrödt be mänges med mörka skuggor och slutligen hela 1873 års verldsutställning tillika med alla kulturfolk svänger sig omkring Rotun dans stora pivot, först långsamt, derpå all hastigare, till dess slutligen det svartnal för ögonen på honom; och detta är då, när allt kommer omkring, icke ändamålet wed det stora företaget. Försigtiga personer kunna vi råda att göra bekantskap med den svenska bankopunschen på den svenska ut ställningen, men i alla händelser förut taga det svenska skolhuset och krigspaviljongen i ögonsigte.

28 juli 1873, sida 3

Thumbnail