Aftonbladet – 24 juli 1873, sida 3

bättre verld. Huru grymt hade hon icke lekt med detta ädla bjerta! Hurskulle hon kunna möta honom — huru ega mod att se honom i ansigtet? Icke kärlek, icke alls någonting beslägtadt med kärlek, blott deltagande för honom och sjelfanklagelser var det som uppfyllde hennes hjerta, då hon i inbillningen såg Franks ädla, bleka ansigte, vu afmergladt, och hans sorgsna, förebrående ögon... kring den unge prestens hufvud tyckte hon sig se martyrens helgonskimmer! Har han haft kolera? Har han verkligen värit på väg att dö? frågade hon slutligen med det underliga begär att ånyo höra led. samma underrättelser; som hör oss menniskor till. Som jag sagt. Du tänker väl inte lemna oss, Valencia? Du behöfver inte vara det ringaste rädd för smitta; både Campbell och Thaurnall säga att den ej alls finns och det böra de förstå, som så många gånger varit med om farsoten. Nå, bär kommer då ändtligen Bowie med aftonmåltiden! Har mr Headley fått något att äta? frågade Valencia, som längtade att gå upp i sitt eget rum, men icke vågade göra det. Ja, mylady, han äter nu med frisk aptit; major Campbell är inne hos honom. Han måste visst vara ganska sjuk ännu, tänkte Valencia, efter mon saint pre inte har varit inne hos 088. . Med förskräckelse tänkte hon derefter på. att hennes saint pere kanske gissat sig till rättä förhållandet och ni var vred på henne. Men likväl litade hon tryggt på Franks Ttystlåtenhet; han kunde säkerligen icke ha Iyppat något. Akta er, min sköna fröken! Då en qvinna nödgas lita på en man, att han icke skal förråda henne, och då bon äfven verkliger hyser en sådan tillit till honom, torde hox