Aftonbladet – 24 juli 1873, sida 2

De i dag hitkomna franska tidningarna ha ännu ingenting att meddela om den debatt, som i måndags egde rum uti franska nationalförsamlingen, i anledning af Jules Favres interpellation angående regeringens inrikes politik; men af ett telegram till Times, dateradt den 20 (således dagen före ifrågavarande diskussion) finner man, att flere af dem, som först undertecknade interpellatiouen, genom Le Royer gifvit tillkänna, att de drogo sig tillbaka. Thiers hade från början ogillat interpellationen. Jules Grevy hade vägrat att taga någon del i densamma, hvarför venstern bittert beklagar sig öfver nationalförsamlingens f. d. presidents obenägenhet att ställa sig i spetsen för deras fraktion sedan han lemnat sin post. Till följd af den ställniog Thiers och Grevy sålunda intagit, hölls den 19 ett möte af venstern under deputeraden Le Royers ledning, då det öfverenskoms, att interpellationen skulle fullföljas af Jules Favre och Albert Grevy. Venstern insåg, att regeringen skulle få en stor majoritet, men ansåg för sin pligt att framställa frågan före prorogationen och väntade att resultatet af debatten, om ock ett nederlag för ögonblie: ket, skulle bidraga att styrka dess sak i den allmänna meningen inom landet. Interpel lationen var derföre ett slags anklagelse mot regeringen och hade till syfte att varna landet mot de monarkiska planer, som det, enligt vensterns tanke, är regeringens afsigt att arbeta för under ferierna. På samt ma gång ville venstern bereda sig ett tillfälle att ännu en gång, innan nationalförsamlingen åtskiljes, uttala sina grundsatser. Thiers, åtföljd af Casimir Perier, besökte Valenciennes den 18 dennes. Han kom dit på aftonen och mottogs vid jernvägsstationen af en ofantlig folkhop. Alla de närvarande blottade sina hufvuden och ropade: Lefve republiken! Lefve Thiers! En medlem af generalrådet, Lagrand, framförde lyckönskningarna till republikens f. d. president: Thiers tackade i några få ord och lyckades sedan, ehuru icke utan svårighet, att draga sig undan de stormande utbrotten af folkets entusjiasm. Den 18 dennes skref Thiers ett bref af följande innehåll till mairen af Nancy såsom svar på en inbjudning från municipal. rådet till en bankett i anledning af territoriets befrielse: Jag är djupt rörd öfver de känslor, som invånarne i eder stad bysa för mig. Jag tackar eder. Så länge Frankrikes styrelse låg i mina händer, voro alla mina tankar riktade på det nationella territoriets befrielse, och den del, jag var i stånd att taga i detta verk, skall alltid förblifva ett af mitt lifs ljusaste minnen. Jag önskar att jag kunde uttrycka mina känslor för edra landsmän och för eder sjelfve i hjertat af vårt land, men jag vet icke om den försigtighet, som mitt helsotillstånd ålägger mig, och de närvarande omständigheterna skola tillåta mig att göra det. Men tron mig, det är endast med den djupaste och uppriktigaste saknad, som jag afstår derifrån. I tisdags började i Frankrike de stora vallfärderna, hvilka som bekant komma att fortsättas ända till den 22 Augusti. Generalrådet för vallfärderna i Frankrike har detta år utsett La Salette vid Grenoble till hufvudvallfärdsort och en påflig kungörelse bestämmer, att de pilgrimer, som begifva sig dit, komma att erhålla det högsta mått af aflat. Naturligtvis kommer man äfven att begifva sig till Lourdes och de. öfriga vallfärdsorterna och generalrå det tror sig kunna få 500,000 pilgrimer i rörelse. Generalrådet utöfvar för öfrigt ett stort inflytande. Bekräftadt af påfven och anförtrodt med organisationen af vallfärderna i Frankrike, består det af tjuguett råd. Direktör är pater Picard, president grefve de Damas, vicepresidenten hr Bournisieu och skattmästare hertigen af Chaulnes. Dess underkomiter äro naturligtvis spridda öfver hela Frankrike och oaktadt en dylik organisation är genom la gen förbjuden i Frankrike, vågar dock ingen ingripa mot rådet och sjelfva Thiers lät det ostördt få utöfva sin verksamhet. Generalrådet har nu äfven förskaffat sig ett organ, som bär titeln Le Pelerin. Likasom franska republikens officiella bladhar den sin officiella och icke officiella afdelning. Att påfven tagit denna organisation under sitt höga hägn är helt naturligt, då upphofsmännens plan med densamma är att uppelda Frankrike och förmå det att komma påfven till hjelp samt att åter insätta honom i hans verldsliga makt. Pålerin säger detta oförbehållsamt i sin officiella afdelning: Veten, att Frankrikes öde; oupplösligt är knutet vid Roms och påtve-; lömets, och då Frankrike genom en stor del af sina barns delaktighet begått ået förfärliga brottet att förråda och utlomna Rom, så kan det blott gerom bön för Rom och sig förskaffa sig förlåtelse och räddling, för att sedan sjelf rädda Rom. Såsom Pelerin vidare berättar skola avinnorna