Aftonbladet – 24 juli 1873, sida 2

TT... aa BHUTTO BUT PAID AUVER BR VILUTI KMMUDTe u tillkommer det Danmark tillse, det lotsväeendet är så ordnadt och öfvervakadt, att dess begagnande verkligen innebär någon trygghet, eller med andra ord, att i sjelfva Sundet endast fullt kompeteita personer erbjuda sig att göra lötstjenst; ty annorlunda lärer väl rimligtvis skyldigheten att vaka öfver lotsväsendetejkunna förstås. Hurnledes skulle det låta sig af Danmark verkställas att vaka öfver och kontrollera lotsväsendet, om detsamma, på sätt Nya Dagligt Allehanda helt menlöst antager, vore fullkomligt frigitvet, d. v. s. gifvet till pris åt hvilken spekulativ person som helst, utan afseende derå, om personen är för yrkets otöfvande qvalificerad e!ler icke. Man måste dessutom erinra sig, att om lotsningen genom Sundet, på grund af traktaten af den 14 Mars 1857, är fullkomligt frigifven, så måste äfven samma förhållande ega rum i afseende å lotsningen i Bälterna. ty det sägs ju uttryckligen att det i Kattegat, Sundet och Bälterna skall stå sjökaptenerna frit att anlita lots eller icke, och enligt Nya Dagligt Allehandas logik skulle det ja alltså stå främlingar fritt att lotsa äfven genom Bälterna, hvilka dock äro uteslutande danska farvatten; en slutledning, som enligt N. Dagl. Allehandas tolkningssätt är full-. komligt riktig, men som dock måste, i afseende på dess prakviska tillämpning, förefalla en hvar orimlig. Rättigheten att i Sundet betjena fartyg med bogsering är ej ens fullkomligt frigifven; ty det heter derom i traktatens 4:de punkt, att Danmark skall utan inskränkning medgifva hvarje enskild person, dansk eller utländsk, denna rättighet fritt och på samma vilkor utan afs:ende å nationaliteten. d. v. s. att alla andra natio ner äro i detta hänseende lika berättigade med danska undersåter, men förty också underkastade enahanda afgifter och andra vilkor. som Danmark kan pålägga egna undersåter för den ifrågavarande rättighetens utöfvande. Fäster man vidare tillbörlig uppmärksamhet vid det uti här ofvan citerade punkterne i traktaten ständigt återkommande uttrycket likasom tillförenes, så torde Danmarks rätt framträda ännu klarare. För att dock fullt förstå bety-: delsen af uttrycket likasom tillförene-, torde vara l. nödvändigt att kasta en blick tillbaka på de förhållanden, som före traktaten af 1857 genom häfd och gamla fördrag existerade i afseende på seglationen i Öresund. En hvar känner af historien att Öresundstullen, på hvars uppbärande Danmark alltid gjort anspråk. varit ett gammalt trätofrö emellan Sverge och Danmark. Rättigheten till Öresundstullens uppbärande innefattade nemligen ett slags öfverhöghetsrätt i sjelfva Sundet och var från den sidan betraktad kränkande för Sverge, som egde enå stranden; hvarförutan den . naturligtvis utgjorde en ej ringa pålaga, som ver1: kade ganska hämmande på östersjöhandeln. Då traktaten af 1857 afslöts, var likväl Danmarks herravälde i Sundet erkändt icke blott af Sverige . utan äfven af alla andra makrter. Detta herravälde innefattade otvifvelaktigt äfven rättigheten att. : med andra nationers uteslutande och således äf-: ven Sveriges, ensam handhafva lotsväsendet, enl. rättighet. som var nästan nödvändig för att kunna obehindradt kontrollera, att intet fartyg sökte undandraga sig tullens erläggande. ÄTfven hos oss står tulloch lotsväsendet i näral samband med hvarandra, såsom en hvar kan inhemta af tullstadgan af den 7 Dec. 1860, jemförd med 29 8 i reglementet för lotsoch fyrstaterna. af den 9 Juli 1862. Om således Danmark före afslutande af traktaten af den 14 Mars 1857 egt ovilkorlig rättighet att i samband med tullens uppbärande handhafva lotsväsendet, sål. och då traktaten i tydliga ordalag bestämmer, l: att Danmark skall fortfarande, likasom tillförene, vaka öfver lotsväsendet, måste väl härmed . förstås, att inga andra lotsar än de, som Danmark godkänt och antagit såsom kompetente, må ligga ute i Sundet och medelst signaler eller andra synliga tecken erbjuda sig till lotsning. Om deremot ett fartyg tager ombord annan änl: dansk lots i sundet, utan att denne lots svarat på fartygets signal efter lots eller eljest genom tecken gifvit sig tillkänna såsom lots, så är det): en helt privat angelägenhet som faller inom skepparens rättigheter att passera utan lots; och. det händer ofta att fartyg från långt aflägsna orter redan i engelsk hamn förhyra lots för hela resan genom Nordsjön, Kattegat, Öresund och Östersjön. Jag vill söka förtydliga, hvad jag menar, genom ett exempel. Uti städer, der stadsbudsinrättning finnes, utgör naturligtvis denna inrättning intet hinder derför, att man eger rättighet att vidtala annanperson än stadsbud att uträtta sådana uppdrag som höra till stadsbuden, likasom denne andre person är i sin goda rätt emottaga ett slikt uppdrag; men deremot är det uttryckligen förbjudet för andra personer än dem. som äro af polismyndigheten godkända såsom stadsbud att medelst bärande af yttre tecken för allmänheten annonsera sig såsom stadsbud. Ratio legis härtill är naturligtvis, att då allmänheten vill begagna ett stadsbud, skall allmänheten ega någon trygghet derför, att den person, SÖ öppet erbjuder sig såsom sådavt, är fullt pålitlig. Samma grund är det, som betingar Danmarks både rättighet och skyldighet att öfvervaka lotsningen i Öresund. Sjöfarten skulle säkerligen i längden blifva illa betjenad, om lotsningen vore fullkomligt frigifven och utan all kon troll. Ännu så länge hafva de svenska lotsar, som uppträdt i Öresund, varit dugligt och kompetent folk, men hvad skulle, om all kontroll derå vore borttagen, hindra ognanyftan att uppträda i förening med den fullkomligaste okunnighet? Traktaten föreskrifver vidare att lotsafgifterna skola vara måttliga och lika för alla aationer; en bestämmelse, som Danmark är skylig att öfvervaka. Huruledes skall detta låta sig göra om lotsningen är fullkomligt frigifven.? Då ett fartyg signalerar efter lots, har detta fartyg rättighet att erhålla en reglementerad dansk lots med sin bestämda taxa, och ej en svensk eller annan lots. som är af intet reglemente bunden öch som kan öfverskiida den af danska staten utfärdade måttliga taxan. Frågan berör således äfven andra nationer än vår egen. Dessutom har Danmark de flesta båkar, fyrar och sjömärken att underhålla, och det torde väl utur billighetens synpunkt låta sig försvaras, att Danmark vid sådant förhållande må uppbära lotsafgifterna i Öresund, helst Danmark ju också underhåller båkar och fyrar samt sjömärken för farten genom Kattegat, der sällan eller aldrig lots användes och således icke heller några lotsafgifter uppbäras. Slutligen vill jag framhålla den omständigheten, att då Danmark af gammalt egt rättighet att taga tull för farten genom Öresund samt således obestridligt innehaft herraväldet öfver sundet, måste Danmark ännu tillerkännas samma välde i alla de delar, der detta välde ej blifvit genom ofta åberopade traktaten uttryckligen upphäfdt. Då nu de svenska lotsarne, hvilka alldeles icke äro konfirmerade af svenska regeringen, utan följaktligen äro att betrakta såsom alldeles privata personer, emot traktatens bestämmelser söka utöfva en alldeles okontrollerad lotstjenst, kan Danmark ej underlåta att behandla dem annorlunda än såsom vanliga lagbrytare. Ingen suverän makt kan, utan att kränka sin egen sjelfständighet och ära, tillåta fräömmande undersåter att trotsa statens myndighet och höghet. De svenska lotsarne böra således draga sig tillbaka till dess vederbörande regeringar på diplomatisk väg omordnat lotsväsendet på sätt, som möjligen torde erfordras, och som kunde lemna våra Tot sar öppet att under kontroll af svenska eller danska myndigheter öfva lotsning i Öresund. Det lärer icke undfalla de läsare, hvilka med någon uppmärksamhet följt hvad som offentligen förhandlats rörande denna angelägenhet, att den författare, hvars yttrande vi här anfört, är till sin uppfattning mera lansk än danskarne sjelfve cch uppställer satser, hvilka följdriktigt mäste leda der hän, att de danska lotsarne skulle ega monopol på lotsningen i hela Sundet, under det man af det officiösa meddelandet i Postidningen rörande de mellan vederbörande dä Mm Me mt MA mm I rt RA RM mr MM br DM S et AO Fr het Ah AA få få AA I ALA mA RA DA AS RR kt DO fr Isa