Aftonbladet – 23 juli 1873, sida 2

sterne åter från sina utfyktor och gingo in genom hotellets port. Dåstannade en Vagn, vid hvars åsyn skyndade ut icke blott upppassare och vävdinna, utan sjelfvå mr Bowie, som hjelpta ned en kort figar i sjömanskavaj och blanklädotshatt samt derefter ytterligare en lång horre i jagtrock och uniformsmösen, Min bror! Och min saint Pere! Åh, Lucia, så roligt! Detta var orsaken hvarför de inte ha skrifvit. Valencia steg hastigt upp och skulle just skynda ned för trappan för att helsa på de nykomne, då hon stannade vid ett utrop af uoeia: Hvem ka de med sig? -Val.. kom och. se! Hvem i all vexlden kan det vara? Campbell och Bowie höllo just på att med omsorg hkjelpa ned en lång och smärt man, väl omböljd med resfiltar. Det var åu allt för mörkt att kunaa se den oObexzantes ansigte, men en föreställning fattade Valeneta, som hastigt förbytte henneg glädje i allvar. Pen okände var otvifvelaktigt kraftlös, liksom efter en nyss genomgången sjokdom, ty hans båda ledsagare förde honom uppför de båda traypstegen. Scotbush hade en otalig mängd befallningar att utdela och frå. gor att yttra och värdinnan neg gång på gång samt lofvade på bästa vis söka göra mylord till nöjes. En minut derefter uppslog Bowie med mycken högtidlighet dörrarna och anmälde: Mylord! myladies!s Och Scotbash sprang in, började kyssa sina systrar och dansade candt om i rummet. (Forts.)