Aftonbladet – 22 juli 1873, sida 3

bergsträckningar. De färdades förbi den mystiska vindthundens graf och en vacker, gammal kyrka, inbäddad mellan höga, lummiga träd samt stannade slutligen vid det ryktbara Leeks hotell, der under fyra månader af året ett verkligt babyloniskt hvimmel råder af vägvisare, kärror, kammarjungfrur, turister, artister, studentpartier, fältstolar, dubbelkikare, diktsamlingar, blå glasögon, korta promenadkostymer öch parasoller i alla regnbågens färger. Der togo de Scotbushs rum i besittning, de bästa som funnos i husst, och allt syntes så gladt och ljust och trefligt som möjligt, med minnet ännu fnllt ai de fasor de lemnat och hvilka likt en mörk bakgrund reste sig för deras tankar. Både Scotbush och Campbell sände dem emellertid så ofta de kunde goda underrättelser och småningom lockade dem den sköna natur, hvari de lefde, gwnt det muntra lifvet i byn att glömma, till och med mycket gom de bort minnas, Hvad TLugia; stackars unga qvinna, betrifar, skall säkert ingen af mina läsare missunna henne den sällhet hon erfor vid tanken på att nu, för första gången sedan fyra år, ega en fri dag, eller kländra hennes beslut att så mycket hon kunde njuta deraf. Hon var qvitt alla husliga omsorger; mr Bowle skötte om allt sådant och för familjens heder gjorde han det i en ganska stor stil. Barnen funno sig väl i den friska, goda bergsluften och blefvo mera rosenkindade, än hon någonsin sett dem. Sjelf fick hon vara ständigt tillsommans med Valencia och äfven Jlsley Yar, trots dp mörka jsantåädler hah ej kunde göra sig qvitt, hyggligare och vid ett mera humant lynne än vanligt. Han kände sig nemligen nöjd åt att hafva sinppit ifrån Campbell och, framför allt,