Aftonbladet – 18 juli 1873, sida 3

Klagan hjelpte emellertid ej saken. Er halt timme senare skrek Frank som er qvinna, ehuru han hade bitit sin tunga balfi igenom för att qväfva sina jämmerrop. FJERDE KAPITLET. Den svarta hunden. Pak! Låt oss fly; låt cos andas frisk loft! Vi hafva följt fromma, mennisko: älsk ade martyrer — kanske. ej länge nog för våra själars välgång, men bestämdt för länge för värt lekamliga välbefinnande. Låt 088 vandra fram ät dalen, der vi skola finna, om ej en frisk vind — ty äpnu räcker den qväfvande, vindstillan — så åtminetone en morgonbris, kommande från Carcarows hedar, innan solen går upp. Klockan är just nu half fem, en herrlig augustimorgon, Vi skola åtminstone hafva tre timmars frist jonan himlahvalfvet blir som en glödande ugn, Vi få godt sällskap på vär vandring, ty här kommer Campbell, direkt frän sitt morgonbad i hafvet, med raska steg gående upp för den tysta gatan, och stannar utanför Frank Headleys bostad, Han böjer sig ned efter några sandkorn, dem han kastar på fönstret. Efter ett par mingpter öppnar Thurnall varsamt porten åt gatan och kommer kt. : : sÅba; god morgon, major! Jag har för: sofvit mig, men den soffan var så god att hvila på. Ja, nu bar jag ej tid att få mig ett bad — tar wig väl en doppning någon städes längre uppät floden. Hur är det med honom?Sofver som ett godt barn och förbättras så pass fort, som hang själ vill tiljåta hans stackars kropp. Han bär någonting på sin pet — ingenting att Wlygas öfver, derom