Aftonbladet – 18 juli 1873, sida 3

Rn Den föreställningen är både gammal och mycket allmänt utbredd här i landet, att då något kommit iolag, så kan och bör K. M:t träda emellan, bota hvad som brister och fylla hvad som fattas — med få ord sagdt fungera såsom Försyn. Det är också 1 grund af detta föreställningsaätt, som årligen ganska många ansökningar hos K. M:t föredragars, hvilka, emedan de äro så beskaffade att de icke ligga inom K. M:ts befogenhet, måste afslås, naturligtvis till stor öfverraskving och ledsnad för de kö karde. Oct fall af nyss antydda egevskap har nyligen varit föremål för K. M:ts pröfning. Det är så egendomligt och dat förefaller vid första påseendet så enkelt, att vi just derföre skola för detsamma redogöra. Unher nppgift att inspektoren J. K., ehburn svensk medborgare, blifvit i Kjöbenhavn ef:er särskild derstädes utverkad tillätelse, utav föregången lysning från predikstolen, sammanvigd med svenska medborgarinnan H. A. O., ansökte hos K. M:t ofvannämnde K. att detta äktenskap måtte få gälla för lagligt här i landet och det barn, som radan nu vore deri födt, äfvensom de barn, hvilka framdeles kunde i äktenskapet födas, må:te värda för äkta förklarade. Vid ansökningen fogades dels bevis att de här ofvan nämnda personerna på uppgifvet sätt blufvit i Kjöbenhavn sammanvigda, dels ock åtskilliga handlingar som skulle visa att hvarken slägteskap eller andra hinder funnos, som enligt svensk lag förbjödo eller kunde verka ätergång af äktenskapet. Domkapitlet i Göteborg, öfver denra ansökan hördt, förklarade, att alldenstund ifråga varande äktenskap ingåtts i enlighet med de i Danmark gällande lagar, hade domka pitlet funniit sig ega sköl att till i fråga varande ansökan tillstyrka bifall. Vi äro dfvertygade om, att de som Jäsa detta, icke blott skola hålla domkapitlet räkning för dess liberalitet, utan äfven anse ansökningön så billig, att den bör bifallas. Emellertid fanu K. M:t nödigt att äfven infordra justitiekauslersembetets yttrande i frågan. Detta är hufvudsakligen af fölgande innehåll: . Justitiekanslersembetet förklarade sig in galunda kunna instämma i domkaritlets örigt, att den af de ofvan antydda personerna inalngna förbindelsen bör här i riket gälla som ett lagligt äktenskap endast på den grund att densamma skulle hafva ingätts i enlig het med de i Danmark gällande lagar, enär en gådan Baigt med den tillämpning domkapitlet synes vilja deråt gilva, skulle leda derhän, att giltigheten af äktsnskapliga förbindelser, ingångna mellan personer, som äro svenska undersbter och jemväl i Sverige bogatta, skulle vara att bedöma icke efter svensk lag, som i dessa fall ej saknar stadganden, hvilka äro både bestämda och i vissa hänseenden ganska stränga, utan efter de föreskrifter som gälla i främmande länder, af hvilka särskildt deu danska lagstiftvingen här i Jandet ej har mera giltighet och betydenhet, än hvilket annat lands som helst. Hvad avginge saken i öfrigt faun justitie kanslersembetet uppenbart: att i händelse den förbindelse de ofvan antydda persoerna ingått och låtit i Dan igsel afsluta, sknile enligt svensk