Aftonbladet – 18 juli 1873, sida 2

om vi förut omnämnt, af general Velarie, om det vill synas utan nägot nämnvärdt wotständ. De upproriske afväpnades, men eras förnämste chefer lyckades undkomma. Jelardes uppgift var här sä mycket sväare, som ett myteri utbröt bland hans rupper, just i det ögonblick, då han stod i ogrepp att skrida till anfall mot den upp: oriska staden. Det lyckades honom emelertid att skyndsamt äterställa ordningen, edan trettio upproriske soldater blifvit aresterade. I Malaga säges tillståndet unler de rödes herravälde därstädes ha varit örfäriigt. Men äfven der är ordningen vterstäld. Betänkligare sor det ut i Cartasena, der dö upproriske satt sig i besitt ing af betydliga vapenförråd och hota att semäktiga sig arsevalen och krigsskeppen. seneral Contreras har mottagit befälet ofver insurgenterne i denna stad. Vid cortessamranträdet den 12 dennes nterpellerades regeringen af deputeraden, Aura angående de förfärliga excesser, Bom begåtts al insurgenterne i Alcoy. Hr Aura yrkade, at: de brottslige skulle straffas på ett exemplariskt sätt. Utrikesministernj svarade, att de skalle blifva obevekligt straffade. Stor förbittring mot de uppröriske rådde inom församlingen. Underrättelserna feån carlistkriget äro fortfarande ogynnsamma. Carlisterne hainjagit de cataloniska städerna Berga, hvars 500 nian starka besättning de gjort till krigsfångar, och Puycerda. OCarlistehefen fristany skall ha öfverskridit Ebro och inträngt i Aragonien. —— Den vigtigaste af de politiska frågor, som i Schweiz för närvarande så på dagoråningen är den om författningsrevisionen. Det centralistiska partiets försök aut genomdrifva en revision af förbundsförfattniogen, som, genom att göra en mängd vigtiga, nu åt de särskilda kantonerna öfveriemnade angelägenheter gemensamma, skulle i hög grad ha utwidgat förbundets makt gentemot kanto; a, strandade, som bekant är, förra gängen på kantonernas sjelfständighecsauda. Revisionspartiet ville ställa sitt förslag uader omröstning såsom ett helt, men ådrog sig just derigenom ett fuilständigt nederlag. De romaniska kantonerna slogo sig tillsamman med de små tyska kan: tonerna, och de rent konservative valmännen röstade tillsamman med de uiramontang, hvadan den reviderade författningen blef förkastad bide i den allmänna folkomröstningen och af mer än halfva antalet kantoner. Vid förbuudsförsamlingens sommarsession, gom började den 7 dennes, kommer frågan åter å bane. Revisionens anhängare synas nu ha blifvit försigtigare och i nöd: fall vilja åtnöja sig med en något mindre genomgripande modifikation af författningen. För att lätta genomförandet af revisionen vilja de dela författningsförslaget i flere afdelniogar och förelägga folket hvarje afdelnivg för sig till omröstning, Vid nationalrådets öppnande uttalade den afgående talmannen Wirth Sand det hopp, att den behandling författvingsrevisionen rönt i fjor icke skulle vara förspildt arbete och attsa ken i är skulle kunna genomföras. I ständerrådet höll deremot talmannen icka något tal, emedan han sjelf hör till revisionens mot ståndare och utsigterna för denna synas ha blifvit gynnsammare. Det tros, att inom ständerrådet en modifierad revision skal kunna vinna majoritet, Likväl valde rådet enligt gammal sed vice talmannen vid förra sessionen, hr Kopp från Luzern, ehuru har hör till motståndarne. Till vice talman, så ledes till talman för nästa session, valdes hr Köchlin från Basel. Inationalrådet valdes först Desor från Neufchatel, men han undanbad sig valet, och nu valdes Ziegler från Zirich med 54 röster mot 25, hvilka tillföllo hr Dubs, f. d. medlem af förbunds rådet. Detta val är betecknande för stämsingen inom kammaren, ty Dubs tridåde just ut ur förbundsrådet, hvilket han tillhört sedan år 1860, derföre att han icke kunde gilla en författningsrevision till det omfång, hvari den påtänktes från de libera1e3 sida, utan betraktade den sksom stridande mot kantonernas sjelfständighet.