Aftonbladet – 16 juli 1873, sida 3

höfdingar och venstermän af den riktigt äkta fullblodssorten skola otvifvelaktigt harmas öfver att Dansk Ugeblads utgifvare bar blifvit benämnd en folkets man och bang offentliga verkeamhet ett arbete till den sanna folklighetens främjande. Ty hvad på jorden eller i himmelen är väl så mångtydigt, så underkastadt de mest skilda attolkningar, gom dessa det offentliga meningsutbytets gängse slagord: demokrat, folkvän, folklighet 0. s. v.2? Det går här på samma sätt som ofta eljest, när ett vigtigt lifsintresse blifvit bjertpunkten i tidens utvecklinggarbete. Ett parti, som på intet vis förmätt styrka sin befogenhet att vara det ifrågavaravde intressets högst betrodda ombud, lägger icke desto mindre med brådskande ifver beslag på namnet och: vi, allenast vi, äro sannt troende! heter det nu från den kyrkliga reaktionens och bokstafsdyrkarnes läger; vi allenast vi, äro sanne folkvänner! instämma i korus mer eller mindre röda sambhällsförbättrare i den Björnbak-Jaabekska genren. Af desse den demokratiska frasens bjeltar och deras taltika själafränder — ingen nämnd och ingen glömd -— skall en handlingens demokrat södan som dr Rosenberg utan skoning förvisas från den allra nyaste folklighetens paradis. Sannolikt skall han i sin förvisning trösta sig dermed, att samma olyckaöde drabbat ganska många af Nordens ädlaste folkvänner före honom, trogne stridsmäs i frihetens tjenst, som dock ej haft till vana att benämna hvarje minister en folkets fiende och hvarannan embetsman en blodBOgare. Af sådana folkvänner eger Danmark för närvarande en aktningsbjudande skara. Ett stort misstag vore det att söka förkämparne för den danska demokratien uteslutande bland Björnbakkarne eller inom Folkethingete manstarkaste parti, den förenade vensterm. För att nu ej tala om de national-liberale — hvilkas forna förtjenster såsom folkfrihetens grundläggare icke ens deras oförsonligaste motständare djerfvas förneka — så finnas dock andra demokrati ska partier, såsom mellanpartiet och den natiorala venstern, Det är detsistnämnda partiets eller gruppens talan, som föres af Dansk Ugeblad., På denna sida befinna sig män gädana som Wilhelm Birkedal, skal den pastor Hostrup, de framstående folkethingebönderna Termansen, och Dinesen, professor Fredriksen, folkskalden Mads Hensen, folkhögskoleläraren vid Askov Ludvig Schröder, bistörieskrifvaren Fredrik Barfod och öfverhufvud alla de s. k. äldre grundtvigianerna, män af högt anseende och inflytande. Förhållandenas utveckling har medfört, att den nationaia venstern — understödd af de national-liberale — nu är stadd i häftig kamp med den förenade venstern, dervid från Dansk Ugeblads sida skarpa bugg riktas emot den sociala demokratien ( det 8 k. folkpartiet), som betecknas såsom den sanna, fosterländska demokratiens motsats. Ganska mycket af hvad här anföres träffar spiken på hufvudet äfven med hänsyn till den politiska ställningen i Sverige och Norge. BSå heter det t. ex. i en upp sats om Öjebikkets Hovedopgaves: Der er ikke to Ting mere modsatte i deres Vesen end den sedrelandske Folkelighed og det sociale Demokrati. Sjelen i den ene Siags Folkelighed er en Kjerlighed, som er den Enkeltes Serfölelse algjort overordnet, og som derfor samler Alle, Höje och Lave, Rige og Fattige, Lerde og Lege i en felles Anstrengelse for Fedrelandet, som noget felles Overordnet og Helligt; Sjelen i den Anden Slags Folkelighed er Nag og Be gjerlighed, som derfor kun for en Tid kan samle Nogie i felles Had mod Andre, der dog höre til samma Folk, for Atter, naar Sejren er vunden, ad adskille dem, der hidtil vare forbundne, i inbyrdes Strid om, hvem der skall have mest af Rovet Den sociala demokratiens syfte är nedrifvande: hennes driffjäder är afund mot de lyckligare lottade i samfundet. Den fosterländska de mokratien är uppbyggande, gär ut på at! genom undervisning och uppfostran bereda väg för de obemedlade och okunnige till väl ständ och medborgerlig duglighet. Tvenue hufvuduppgifter mäste naturligt vis träda i förgrunden för den fosterländ ska demokratiens vänner: ordnandet af försvarsväsendet samt folkbildningens främ jande. På dessa nawuonella lifsfrågor har Dansk Ugeblad ständigt riktat uppmärk samheten, i synnerhet och med märkbar förkärlek — på den förstnämnda. Tidskriften har derigenom fått till motståndare hela li gan af Madstrevets apostlar och andra sfredsvänner guand möeme, hvilkas värsta buse är krigspartiet — så benämna de, med anlitande af etv behändigt knep, ifrarne för en betryggande och snar lösning af här ordningsfrågan. Liksom ej det egentliga krigspartiet — det enda -som finnes till i Norden — skulle utgöras just af dem, hvilkas fördömliga slapphet uti den ifråga varande angelägenheten möjliggör en upp fyllelse på fosterbygden af de orden: Der telen är, dit församla sig ock örnarne, Bifall från detta krigsparti får Dansk Ugeblads utgifvare undvara — och med honom hvar och en, som icke kunnat siå sig till ro med den på visst håll saliggö rande läran om värt afskilda läge, Med ett desto varaktigare erkännande skall hans nitälskan för vår sjelfständighets upprätt hållande hedras af alla, som skrifvit på sin fana vär svenska frihetssångares maning: Jag råder dig: haf frihet kär, om du förstår hvad frihet är. Hon är ej god att mista. En fågel han värjer sin egen bur, 2å vöra ock alla vilda dinr: