Aftonbladet – 15 juli 1873, sida 3

tion rörande regeringens inre poluk behandlas om måndag. Armelagens andra läsning företogs. BLANDADE ÄMNER. En svensk nationalfest. Wientidninger Neues Fremden Blatt innehåller i ett af sina sista nummer följande skildring af en midsommarJafton i Sverige: . I Den stora folkkongress, som verldsutställningen inkallat i vår hufvudstad, bar från alla deÅ far af jorden hitfört kära och gerna sedda gäIster och derigenom erbjudit oss tillfälle att lära känna nya utländska vänners seder och bruk så T noga, som om de icke varit våra, utan vi deras I gäster Sålunda äro vi dag i tillfälle att kunna I skildra en nationalfest. som sedan urminnes tider firats i de nordiska rikena, såväl i städerna som I på landet. . Som bekant hafva inbyggarne i den böga norden under sommarsolståndet fullt dagsljus i hela 24 timmar, och denna tidpunkt firas i bela norden som en folkfest under namnet midsommarsafton. Denna fest, som obestridligen härstammar från den gråa forntidens hedniska bruk, kallas äfven -midsommarsvakan-, emedan alla äro vakna den natten. På alla berg lysa glädje-eldar och öfverallt uppresas stora med björklöf, fanor och emblemer prydda mastträd (majstänger). Omkring dessa ansa nu både unga och gamla efter en primitiv byorkesters musik och alla fröjdas öfver att midsommarn kommit. På denna dag uppbör all ståndsskilnad, på midsommarsafton äta husbonden och hans tjenare vid samma bord och dricka ur samma glas. . Auerbach, den genialiske skildraren af folktyer, har på ett förtjenstfullt sätt gjort oss beanta med de svenska bymusikanterna. Fiol, flöjt och fagott, till hvilka ett äkta nationeltinstrument nyckelharpan sluter tig, utgöra hela orkestern. Sistnämnda instrument är en stor, omfångsrik violin och spelas liksom den med stråke, men har liksom savoyardernas Jyra äfven ett slags klaviatur, som anslås med venstra handen, under det den högra förer stråken. De sånger och visor, som folket plägar sjunga till sina dansar, ha utan tvifvel äfven, liksom hela festen, sitt ursprung från den gråa forntiden. tminstone kan ingen uppgifva hvem som har diktat dem eller när de Sjöngos för första gången. Deras innehåll är, likasom de flesta foölkvicors, af rent ag natur. En af de mest omtyckta och brukliga lyder på svenska sålunda: Höga berg och djupa dalar Här är vännen, som mig behagar; Hej bopp, min lilla sockertopp, Vi ska dansa till solen rinner opp, Hej hopp, min sköna, Nu ha vi dansat i det gröna.Ötfversatt på tyska, skulle denna sång lyda ungefär så här: sAnf hohem Berg, im tiefen Thal Find ich den Freund, der mir bebagt; Hei hopp, mein Zuckerhiitchen, komm zum Tanze, Bis uns die Sonne wieder strahlt, Hei hopp, meine Schöne, Jetzt tanzten wir im griinen. Denna fest firas såväl i staden som på landet under musik och dans. I synnerhet gär det muntert till i Upsala. den svenska nniversitetsstaden. På denna dag hållas inga föreläsningar, studenternas muntra skara tågar omkring i staden och vandrar mot aftonen ut till de närliggande bergen, gå hvilka glade eldar antändas. 7 I Stockholm, landets hufvudstad, råder en ej mindre festlig stämning, busen äro smyckade med jättelika festoner af björkris, arbetare och och Hjenstefolk hafva fridag och tåga ut till geleviken., Die Quelle der Eulenbucht-, med hvars kristallklara vatten de läska sig och der de tillbringa eftermiddagen under dans och och pantlekar. Om aftonen återvända de muntra skarorna under glädtiga sånger till staden, för att der intaga sin aftonmåltid tillssmmans med sina husfäder och matmödrar. Denna patriarkaliska sed har genom sekler fortplantat sig till den nuvarande generationen, och de svenskar, fom kommit till Wien för att bese verldsutställningen, kunde ej låta sommarsolståndet försiggå, utan att äfven här i det främmande landet, långt från hemmets härd, fira denna sin nationalfest. De nödgades visserligen umbära fagotten och nyckelharpan, men majstången upprestes, och de dansade glädtigt rundt omkring densamma vid ljudet af ofvan citerade sång. En festmåltid saknades ei heller, ty restaurationens egare, hr Blanch. hade arrangerat en sådan för sina gäster och tjenare. Man kalasade ända till morgonen, och då den svenska punschen hade löst tungorna, föreslogs på äkta nordiskt manår den ena skålen efter den andra. Då slutligen tuppen förkunnade dagens inbrott, uppstämdes ännu en gång Hi berg och djupa dalar, och då sista tonen förklingat. var ätven festen till ända. Men -stångenblef Framtäåen de till nästa dag, till tecken att svenskarne på midsommarsdagen firat sin stora nationalfest, solståndets fest. — Shahen af Persien gaf bort några vackra preenter åt en mängd personer i England, med vilka han under sin vistelse der kom i närmare beröring. Efter att ha skänkt juveler åt drottningen, sitt fotografiporträtt med diamantram åt frias af Wales, en värja åt hertigen af Camridge, hvarvid han artigt yttrade: Jag är glad öfver att kunna sätta Persiens svärd i Englands hand, förärade han sin fotografibild med diamantomfattning åt lord Granville. som med sin kända takt drog ut porträttet ur dess kostbara ram och förklarade för monarken, under uttryckande af sin tacksamhet, att etikettens lagar förbjuda en engelsk minister att mottaga någon present af en utländsk suverän. Lady Rawlinson, presidentens i Geographical Societyfru, fick till present ett diadem af diamanter och hertipinnan af Sutherland ett armband. Tord Morey erhöll en gulddosa ornerad med diamanter. Till betjeningen i Buckinghampalatset skänkte shahen i drickspengar 36,000 rdr och till Londons polis 54,000 rdr. — En stor musikfest gafs i midten af Juni månad uti Albert-Hall i London. En orkester af 1000 musici och en chör af 800 personer medverkade under Henry Laskers ledning. Första dagens program upptog Händels Messias. Kristina Nilsson, Marie Roge, fru Trebelli-Bettini, den berömde tenorsångaren L. Reeves och bassångaren Agnesi sjöngo solopartierna. På två följande konserter gåfvos kompositioner af Händel, Bach, Haydn. Mendelssohn, Rossini, Beethoven, Meyerbeer, Weber m. fl