Aftonbladet – 15 juli 1873, sida 3

att aflöningen var för ringa. Bedan krönolänsmannen E. Kellgren lyckats upptäcka. att den förmodade mördaren, som är omkring 50 är gammal, 3 alnar lång, mörk och magerlagd med inflammerade ögon, med ång båten Maria begifvit sig hit till Stockholm och dessa upplysningar hit meddelats, har af detektiva polisen den upplysning erhållits, att samme person bott här å hotell natten emellan onsdagen och torsdagen, att han härstädes vexlat 5 st. amerikanska 20 dollars guldstycken och några mindre så dana samt köpt sig nya bruna mollskinskläder, samt att han på torsdagsmorgonen afrest å jernväg, antagligen till Smäland, dit i följd deraf telegrammer med begäran om personens efterspanande blifvit afsända. — Bötfäld predikant. Sedan kronolänsman S. Nerman, efter angifvelse af kyrkorådet i Hunestads socken, vid Himble häradsrätt yrkat ansvar å f. d. skolläraren Carl Wallenius i Varberg, för det han, utan att dertill vara berättigad och mot kyrkorådets honom delgifna förbud, uppträdt som predikant och lärare inom socknen, så dömde häradsrätten, genom utslag den 10 sistlidne April, Wallenins att, som han icke vore prest. eller enligt kyrkolagen berättigad att predika och W. erkänt att han vid sammankomster inom Hunestads församling uppträdt såsom lärare med andliga föredrag under tiden från September 1872 samt att han med dylik verk samhet fortfarit, äfven sedan han fått sig delgifvet kyrkorådets förbud häremot, böta 75 rdr. Öfver detta häradsrättens utslag besvärade sig hr W. hos Göta hofrätt, som den 7 dennes meddelat utslag i saken, enligt hvilket skäl icke förekommit ledande till ändring i häradsrättens öfverklagade dom. — Det ihjälpiskade folkskolebarnet. Göteborg den 14 Juli. Vid rådbusrättens andra afdelning meddelades i dag utslag i den förut omnämnda märkliga ransakningen angående det om folkskoleinspektören dokt. Uddgren ntspridda ryktet, att han skulle ha slagit ihjäl ett skolbarn. Såsom bekant häktades af polisen arbetskarlarne Carl Börjesson och Benjamin Andersson för det desse hvar på sitt håll utspridt det ärekränkande ryktet, och vid ransakningarne i rådhusrätten med de begge tilltalade. har det äfven blifvit fullt bevisadt, att de, sedan de utan den ringaste anledning ljugit ihop hela historien, påstått att de sjelfva åsett misshandlingen och 3 så sätt gifvit trovärdighet åt densamma. Sedan malet blifvit af allmänna åklagaren öfverlemnadt, dömdes Börjesson till 5 månaders och Andersson till 1 månads fängelse. De blefvo emellertid af domstolen genast efter domen försatta på fri fot, tills besvärstiden utlupit. — Vezeltörfalskaren Löthman. Örebro den 12 Juli: Förliden tisdagsafton undergick förre bokbindaren Carl Fredrik Löthman, född den 30 Nov. 1814 i Stockholm, ransakning inför Öre bro rådhusrätt å cellfängelset härstädes, såsom åtalad och häktad för förfalskning af en postremissvexel. . Löthman, som är en gråhårig man med kal i ER uppträdde inför rådhusrätten uti egna kläder och med stor säkerhet. Sedan de inför poliskammaren i Göteborg och rådhusrätten derstädes förda protokoll blifvit upplästa, förklarade Löthman, att de endast kunde betraktas såsom en nidskrift, sammansatt i hans frånvaro, uti uppenbar afsigt att genom falska protokoll med mera dylikt söka bringa honom på fall. Stadsfiskalen förklarade väl för Löthman, att ej allenast protokollen egde fullt vitsord, utan ock att de fullkomligt öfverensstämde med de polisreferat, Göteborgstidningarne innehållit, men Löthman afklippte denna upplysning med det påståendet, att ej allenast polispersonalen och juristerna i Göteborg, utan äfven tidningsreferenterna derstädes sammansvurit sig mot honom för att sålunda genomSken sina, mot Löthman riktade, omenskliga planer. Sina föregående lefnadsöden, som varit i hög grad vexlande i afseende på skådeplatsen, hade Löthman, som det tycktes, ej synnerlig benäenhet att tydligen lägga i dagen. På ordförandens fråga, om han ej förut varit åtalad eller straffad för något brott, svarade Löthman: nej, jag blef frikänd. Ordföranden : Hvad menar Löthman med det, att ban blef frikänd. . Löthman: Jo jag var en gång tilltalad, för det jag gaf ut en örfil och rökte cigarr och fick sen nligta några riksdaler. Ordföranden: Löthman sa nyss, att han blef frikänd. När var det? Löthman: Det har jag aldrig sagt. Jo det var rätt, jag sköt en gång utaf ett pistolskott på en bakgård. men då blef jag frikänd. klagaren: Kanske ej Löthman kommer ibåg den 8 Jan. 1848? Löthman (synbarli förlägen): Ja, se det var så, att jag var tilltalad uti Jönköping för pantsättning af stulet silfver och dömdes der att böta 312 rdr banko samt att undergå öppen kyrkoplikt i Ljungarums kyrka, hvarjemte jag skulle böta 13 rdr 16 skillingar banko för oskickligt uppförande inför rätta. etta förhållande styrktes ock af stadsfiskalen; men Löthman förklarade. att detta utslag blifvit upphäfdt af Göta hofrätt. Angående det brott, för hvilket han nu var: tilltalad, förnekade han såväl, att han tagit någon brottslig befattning med den ifrågavarande vexeln, som att han varit innehafvare af den lapp, som påträffats uti hans annotationsbok, och hvarå förekom antecknivgen: : Målaren A. Blom Upsala, Sadelmakaren U. Sander:, — utan hade denna senare blifvit af illvillige polistjenstemän insmugglade ibland hans papper — ett påstående, som han vidhö.l, oakt Löthman gjordes uppmärksam derå, att Löthmans papper hitkommit förseglade. Då ej annat än grofva tillmälen mot domstolen samt Göteborgs rådhusrätt och poliskammare kunde erhållas af Löthman, blef målet för bevisni anskaffande uppskjutet till fred: den 25 Juli kl. 6 em. Löthman återfördes Häktet. NN. ÅA.