Aftonbladet – 15 juli 1873, sida 3

Jag har väntat detta, sade Tom til Campbell. Den gamle mannen komme snart efter. Han skyndade in på apoteket. Den stac kars flickan var redan döende; mrs Heal låg häftigt angripen på en soffa och henne man stod lutad öfver henne med konjaks buteljen i hand. Bort med den der smörjan!s utbrast Tom ni har redan fått för mycket. O, mr Thurnall, hon är döende och ja; skall också dö! Ni? Prat! Ni var ju frisk och sund morgse. Ja; men jag skall dö; jag känner at jag skall dö och gå till helvetet! Ni skall gå dit ni bör gå, och öfverlåte: ni er åt en så nsel rädsla, så kan det viss bära af med er snart nog, Gå uti frisk: luften, sir! Tag er något nyttigt för oc besegra denna feghet. Lemna mrs Heal ät mig. Den eländige gamle mannen lydde meka niskt och gick; men icke för att vara til något gagn. Han hade från början gått: ett ständigt halfrus, dels för att skydda sig emot smitta, dels för att härda sitt hjert: mot samvetets röst. Tom hade aldrig til honom yttrat en förebråelse för hans ande i de försummelser som egt rum; han hade ej sagt ett enda ord ät någon, Sjuk: stackare, hvilka förut förolämpat honom hade nu skickat bud efter honom och ropade ängestfullt, doktor, för himlens skull, rädds mitt lif! O, förlåt mig! Om jag blott hade följt ert råd! Tänk inte på hvad jag sade! Och Tom svarade gladt och vänligt: Lå o88 ej tänka på det numera, min vän; hu är det med pulsen ? Men ehuru Tom ej förevitade Heale nå got, hade den gamle stackaren tillräckligt