Aftonbladet – 8 juli 1873, sida 2

STOCKHOLM den 8 Juli. Det är nu inemot tre veckor sedan i offisiella bladet lemnades en antydan om, att svenska och danska regeringarne stodo i begrepp att göra hvarandra ömsesidiga med sifvanden med afseende å de omtvistade lotsrättigheterna i Öresund, och att frågan sannolikt inom nägra dagar skulla komma att erhälla en för båda sidorna tillfredsställande lösning. Ordalagen i det half officiella meddelandet voro sådana, att man hade anledning antaga, att de respektive regeringarne redan blifvit ense om grunderna för den tillämnade öfverenskommelsen och att endast redaktionen eller några formaliteter återstodo att besörja. Emellertid bar ännu ingenting försports om huruvida något aftal verkligen kommit till stånd och således naturligtvis ännu mindre om beskat fenbeten af de ömsesidiga medgifvanden, som må vara i fråga att göras. Tidsutdrägten gifver anledning befara att underhandlin garne stött på svårigheter och att frågan i sjelfva verket icke varit så vära sin lösning som det ville synas. Vi bekänna också, att om den danska regeringen uppställer och vid håller samma åsigter rörande den omtvistade frågan som dem, hvilka förfäktas af den danska pressen, torde uppgiften icke vara så synnerligen lätt, och den svenska rege ringen torde ha ganska svårt att ntan uppoffring af klara traktatsenliga rättigheter, dem vårt land genom sitt bidrag till Öre sundska tullens aflösning förvärfvat, göra medgifvanden som kunna tillfredsställa de danska anspråken. Den polemik, som uppstått i detta ämne mellan svenska och danska tidningar, företer å den danska pressens sida ett egen domligt bevis på huru saker, som synas fullkomligt solklara, kunna misstydas då de betraktas ur en ensidig och partisk synpunkt. Till och med organer, som i all mänhet lugnt och passionsfritt pröfva och döma, kunna under sådana förhållanden låta förleda sig att förfäkta påståenden, som svårligen hålla stånd inför en opartisk granskning. -Sälunda finna vi Kjöbenhavnstidningen Fedrelandet under bemötandet af en upp sats i en svensk tidning uppställa några satser, hvilkas ohållbarhet, då de samman ställas med bestämmelserna i traktaten om Sundstuilens aflösning, är alldeles påtaglig Fedrelandet säger: Likasom hvarje rättighet medför för pligtelse, så mäste hvarje förpligtelse också medföra en viss rättighet, åtminstone så mycken, att förpligtelseas fullgörande möj liggöres. Att pästä detta är icke advoka tyr, utom vanligt sundt förnuft. Åligge det Danmark att vaka öfver lotsväsendet i de nämnda farvattnen, eller att sörja för att pålitliga lotsar äro tillfinnandes, för hvilka staten kan ansvara, och hvilka främ mande fartyg alltså kunna med trygghet anlita, så måste den också verkligen vars berättigad att tillsästa sådana, och då man väl svärligen kan fordra, att dessa skola afiönas af statskassan, så åligger staten, i förhållande till de anställda lotsarne, att tillse atticke hvilken som helst dansk eller utlän ding fråntager dem deras lofliga närings fång och beröfvar dem den förtjenst, com de ha billigt anspråk på, och som utgör den dem tillkommande ersättning för det de ständigt stå tilll reds mot en bestämd, bil lig taxa, Men det faller af sig sjelit, att liga så litet som Danmark på grund af trak: taten är berätiigadt att tvinga främmande fartyg att använda de iillstädesvarande dan ska lotsarne. när de vilja löpa risken at: segla dem förutan; lika så litet kan Dan