Aftonbladet – 7 juli 1873, sida 3

segrats, men om några sekler skall störta besegrarne och omgestalta verlden, Det ligger i denna skepnad en gamlad kraft, en andlig öfverlägsenhet, som vi sällan, om någonsin, funnit representerad i ett konstverk från vår tid, och som i hög grad gör taflan till ett idealt arbete efter nutidens fordringar. Ty för det ideala innehållet, den gripande motsatsen mellan germanernas ögonblickliga vanmakt och framtida storhet, hvilken ytterligare antydes genom .Tusneldas lilla gosse, som vandrar bredvid henne och med harmsna blickar betraktar pöbeln, genom sjelfva det häftiga och hånfulla i denna hops framfart, det ihåliga, fast lysande i hela den romerska ståten — för allt detta har konstnären funnit en rik, lefvande och med den skarpaste lärdom utarbetad form; han har gifvit oss icke något skematiekt famlande eller abstrakt allegoriserande, utan en realt gripande och i alla enskildheter genomförd lifebild från det romerska kejsardömet. Betrakta blott längre bort i bakgrunden. Germanicus på sin sköna vagn, i stolt glädje mottagande folkets jnbel; och vi skola se hur mästerligt konstnärn förstått att upp. fatta och återgifva äfven det rent arkeologiska i uppgiften, Dertill kommer att han i tekniskt hänseende står på höjden af sin tid: bangs luftperspektiv just i nyss nämnda parti är rent af mästerligt, teckningen öfverallt fuli af kraft och ädel riktighet, moåelleringen af i synnerhet vissa partier, t. ex. den gamle halfnakne bardens bufvud och axel, af en utomordentlig naturtrohet, och hans individualisering af sina gestalter i allmänhet lika omvexlande som lefvande och riktig. Må hända gäller detta dock mindre hans romare, i synnerhet de romerska fruntimren i Tiberii hof, bvilka hafva ett drag af modernitet och slughet, som kanske kan vara anbragt med flit, men dock gör en mindre lycklig verkan. Skulle vi för öfrigt vilja framhålla någon svaghet, vore det färgtonen, som i sin helhet går kanske nfgot mycket i gulrödt, ehuru densamma delvis dämpas genom det ypperliga luftperspektivet. Mästerlig är deremot, såsom vi ofvan antydt, de särskilda gruppernas fördeluing i rummet, liksom den öfverlägsenhet med hvilken de sammahållas till en stor och mäktig helverkan, Visst är att Pilotys sköna tafla är ett af de mest glädjande bevis för att det stora historiemåleriet ännu ej är utdödt, och den sanna idealismen kan taga form efter nutidens fordringar och äfven utöfva en djup och gripande verkan på den stora mängden af äskädare. Vi hafva sett hundratals sådana, hvilka den stora lärdomen och de herrliga detaljerna i stycket undgått, icke dess mindre med vördnad och synbar beundran blicka upp till bilden, sökande för sig sjelfva eller andra utreda orsakerna till det hänförande intryck den framkallat hos dem. Säkert är att den svällande fosterlandskängla, som bilden för den skarpsynte granskaren andas, icke oblygt framhäfver sig, utan endsst som en mild doft sväfvar öfver det hela och att såledeg taflans omtyckthet icke är att söka i något slags Deutschthum. I jemförelse med Pilotys målning kan ingen at de historietaflor utställningen företer uthärda profvet, Vända vi oss till de öfriga mer framstående tyskarne, är måhända Eduard Bendemsnns Judarnas bortförande. i babyloniska fångenskapen att nämna i första rummet, Den arkeologiska lärdomen hos konstnärn är fullt jemförlig med Pilotys; men hvarken ämnet eller dess konstnärliga behandling eger någon synnerligt gripande förmåga. Bilden, med enstaka utmärkt målade partier, lemnar oss fullkomligt kalla. Ännu mer kylig, nästan rent af dekorationsmässig är Grstav Richters Egyptiska pyramidernas byggnad, hvars blotta pamn redan antyder nägot opersonligt, blott på massornas enskilda detaljer beräknadt. Bilden är helt och hållet realistisk, en samling studier från konstnärns egyptiskaresa, sammansatta med en viss skicklighet, men utan samlad verkan och utan betydelse för hvarandra, Alltsammans är bra och dugtigt g oråt, vissa figurer t. ex. den unge slatven i förgrunden, förträffligt modellerade; men ingenting talar till oss ur taflan. Faraonen, som kommer der, buren af sina slafvar, är stenstel i ansigtet, hans unga, sköna gemål, i en lysande drägt, är en utmärkt nuturstudie 0. 8 Vv. Taflan, hvars färgton har något kalkaktigt, är med alla sina tekniska företräden ett intressant motstycke till Pilotys. Hon bevisar att det dock icke är blott den yttre färdigheten som skapar konstverket af betydelse, Anden, tanken måste med sin trollstaf kalla lif i formerna, skänka en själ åt färgerna. Honom förnatan skola de evigt förblifva endast materia och aldrig kunna få ett hjerta att klappa fortare, ett öga att eldas, en mun att le. Konstnären sjelf har lemnat ett vackert bevis för vårt påstående i de båda historierade porträtt af rig sjelf och sin son, hvar med en gosse, dem han utställt. Här är icke blott form, modellering, lysande färg, lefvande kött, utar egt sprittande Hf, en kärlek och fröjd i framställningen, hvilken omedelbart meddelar sig åt åskådaren, I synnerhet är den ena bil den utmärkt, Den visar en medelålders vacker man i grön lifrock, hvilken räcker sig ut genom ett fönster, hållande en liten förtjasande pilt på armen, Han betraktar honom med den faderliga kärlekens hela stolthet, medan barnet ser rakt ut på åskådaren, och framräcker ett glas rödt skimrande vin, Lefnadsglädjen och den fina naivetn i denna bild tala för sic sjelfva... och behöfva inga kommentarier. I synnerhet karnationen är bländande, utan att af vika från sanningen. Äfven motstycket är är ntmärkt, särdeles i bisakernas anordning, Enligt vär åsigt skulle konstnären, blott; han utställt dessa taflor, hafva gjort nog för sitt stora rykte. Den stora Fuga. 2