Aftonbladet – 7 juli 1873, sida 3

. — Egendomshandel. Silfåkra egendom i Skåne. innehållande 1024 tunnland jord, har af lands höfdingen i Linköping grefve Rob. de la Gardie blifvit försåld till landtbrukarne Nils Persson i Hardeberge och Jöns Olsson i Hellestad för en köpesumma af 325 000 rår. Inventarier och krea tar medföljde i köpet. Medevi helsobrunn, med tillydande hemman och inventarier, försåldes den 1 dennes till räntmä Fjren Hedenstjerna från Mariestad för 105,00C Tir. — Nidingslåd. Då det från Frövi till Nya Kopparberget den 28 sistlidne Maj uppgående aftontåget passerade Dammgrufvan ofvanom Storå station, befanns å jernvägsspåret vara utlagd dynamit eller annat sprängämne, som vid lokomotivets framgående exploderade, dervid ganska stark knall hördes, utan att någon skada genom explosionen åstadkoms. En nästan omärklig stöt å lokomotivet var den enda påföljd, som inträffade. Som gerningsmannen, oaktadt skedda efterspaningar. icke kunnat upptäckas, har sty. relsen för Frövi—Lndvika jernvägsbolag mntfästat en belöning af 100 rår åt den. som angifver utläggaren af sprängämnet och leder brottet i bevis. — Små missöden på jernväg. ISydsv. Dagbl. läses: Vi hafva hört omtalas några missnöden, som under midsommarsdagarne inträffade på södra stambanan, och då inga andra tidningar omnämnt dem, kan det kan ske intressera våra läsare att få veta något derom, eburu nyheterna ej just äro synnerligen färska. Nattåget kom midsommarsdagen kl. 5 på morgonen kilande nedåt backen vid Sandsjö station, bekant sedan några år tillbaka för den stora jernvägsolyckan, som kostade ett tjog menniskor lifvet. De der nattågen lära tillryggalägga en mil på 13 minnter, och då kan man ungefär föreställa sig, huru det gick nedför backen. Vid Sandsjö stanna annars ej dessa tåg, men denna morgon visade semsforen stoppsignal, d. v. s. den stod såsom den vanligen står här i verlden, då den sköter sig sjelf, och stretade med armarne. Grindarne voro obevekligt stängda; midsommarsvaken eller den ansträngande tjenstgöringen på stationen (man har sagt oss att tjenstgöringen der lär vara synnerligen sträng, inemot 18 timmar på dygnet) eller kanske begge i förening gjorde att stationens invånare ännu sofvo på sitt gröna öra. Lokomotivföraren ptroade på sin liflige häst, eå godt sig göra lät, men det ock tadt gick halfva tåget genom grindarne. Splittrorna sutto så fastkilede vid tårzet. att man måste hugga dem lösa med yxå. De fina vagnarne fingo sig några skrapor, och sådana fingo väl äfven etationens sofvande väktare efteråt. Samma dag körde ett annat tåg öfver en ko ett stycke längre upp på linien. Lokomotivföraren, som för sent observerade kon för att kunna stanna t såg sig om efter sammanstötningen för at hur det gick med det stackars kreaturet. Till hans förvåning kunde kon ej mera upptäckas. Deremot märktes en täöt dammhvirfvel under och omkring tendern, hvarför tåget stannades, då det befanns att hon fast ärstång under den och sålunda släpat med ett långt stycke, så att hon nästan var uppsliten. agen efter midsommarsdagen hade en gammal man, som i Hästveda ruwmlat en smula om med goda väfner. på hemvägen råkat gå en galen led och stupade till sist öfver en grushög vid sidan af jernvägen, ett stycke från stationen. Der siwarade den beskänkte in med hufvudet invid yttre kanten af den ena skenan. Då kom ett tåg; lokomotivföraren märkte hindret, gubben, som i sin grå rock liknade en knölig sleepers, och lät ångpipan väcka the sleeper. Yrvaken gjorde gubben en vändning och hade just fått balansen någorlunda i ordning för att krafla sig undan den öfverhängande faran, då fotsteget på den främsta vagnen slog till honom bakifrån och stade honom hufvudstupa utidiket. Han blef a skadad i hufvud, ben och armar, dock ej lifsfarligt.