Aftonbladet – 7 juli 1873, sida 3

Det mest förtjusande, lilla ställe halfvägs uppåt Moselle, bland utbrunna vulLaner. : Käönner inte till det. Ha de sett till fankeen ? Nej; Sabina hörde af honom i Baden och lerefter äfven i Stuttgart, men ännu ha de j sett till honom sjelf. Och stackars Marie sörjer naturligtvis! Jag vill säga dig en sak, Claude: det är vodt för honom, om han lika ledigt lyckas indvika mig som dem. Hvad menar du? sJag reser inte till Krim, utan att ännu 0 gång träffa Marie och Sabina. Om jag oå deux omvägen händelsevis träffar på den ler amerikaparen, så vore det otur, om jag ;j skulle binna gifva honom litet kallt bly kroppen. Tom! Tom! Jag hade hoppats att dina Iuelidagar vore förbi. De skola så vara, blott vi få en lag, som bestraffar sädana sjelfviska narrar som han. Hvad hade den skurken med henneatt göra, fall han ej tänkte gifta sig med henne?Jag upprepar ännu en gång, det är hon som ej vill gifta sig med honom. Och likväl är hon färdig att dö för horom, Jag kan ganska väl genomskåda kela iffären, Hon har för sent lärt känna hotom, sådan han verkligen är. Jag känner honom — lyzuriös, sjelivisk, blaserad — vore färdig att som en gamla verldens romare kasta ut några tusen dollar för en nyck, ett nytt nöje. Han har roat sig med konne, tills han lyckats krossa kennes låraktiga flickbjerta! Det är helt naturigt hvarför hon inte vill gifta sig med honom: Hon vet att ifall han upptäckte hennes härkomst från en qvadronqvinna — aha, au ser jag det alldeles klart) Jag vill våga