Aftonbladet – 4 juli 1873, sida 3

2 skrämde bort alla kunder från sin fattiga mors handelsbod. Sektens predikanter, fanatiske, okunnige och något samvetslöa män, vredgades på Grace. De beräknade koleran, ifall hon kom, som ett andeligt kapital till gagn för dem — ett tillfälle att väcka och uppskaka ur syndasömnens. Ått förklara farsoten såsom följd af blott fysiska Orsaker, var att plundra dem på en beräknad skörd, Gamla, brutala qviönor gingo till och med ända derhän, att de djerfdes fråga Grace om det var Ppasteen eller doktorn, som hon ville, vinna, ty aldrig hörde man henne numera säga annat än hvad de hade lagt henne i mursen, Och dessa ord gingo som ett svärd genom hennes själ. Var kon icke sjelfvisk? Ivgick ej kärleken till hnarnall och en önskan att behaga honom ihennes företag? Stackars Grace! En nutidens Cassandra, hvilade öfver hennes själ dag och natt — i anlogen och i drömmen — lik en mörk skugga den död som rufvade öfver denna olyckliga plats. Hvilka skulle ryckas bort af farsoten? Hon tyckte sig läsa domen i mångas angigte — hvad som var rysligast af allt — 1 hennes mora Skulle äfven denha, obotfärdig oca oförlåten, störtas io i evigheten? Förfärligt! Pinsamma voro ock de enskilda bekymmer, som tryckte den fattiga familjen, och hvilka, besynnerligt nog, i stället för att sluta mor, och detter närmare hvarandra, gjorde dem mera främmande för hvarandra, . Mra Harvey var svårt skuld. satt. (Forts,)