Aftonbladet – 3 juli 1873, sida 2

der de deciderade skeptikerne äro valrikast. l: Och hvad som gör ätgärden ännu olyckligere är, att på samma gäng en skeptisk !s medlem af pationalförsamliogen, hvilken dött I i Paris och som anbefallt att inga kyrkliga l ceremonier skulle ega rum vid hans graf, lc uttryckligen beröfvades de vanliga civila Iz hedersbetygelser, söm annars egnas ät dem, c hvilka dö säsom medlemmar af nationalför-c samlingen, i det soldaterne och församlin-! gens tjenstemän lemnude processionen, ENE snart de fingo veta, att ingen kyrklig be-jc grafning skulle ega rum. Na är det full : komligt klart, att antingen måste det fisnas le lika tolerans för alla — troende och icketroende — i Frankrike, eller också mäste en rivalitet ega rum mellan de rmotsatta partierna, det som förföljes och det som gynnas. Hr de Broglieg regeriog bar gjort det beklagliga och farliga försöket att begagna såg er tillfället, dä. hon är i besittning af makten, för att låta skeptikerne känna, att de äro föraktade och hånade. Kan det väl betvitlas, art, så vida icke dessa menniskor äro mera i stället för mindre i stånd att beherrska eina passioner än sina rivaler, de skola taga igen skadan vid tillfälle och låta presterna och de kyrkligt troende känna, att de i sin ordning anses såsom Frankrikes afskum och äre utsatte för hån och någontiag värre än ,det hån, som högern nu låter de stackars fritänkarne uppbära? Det gifves intet argument, som? kan anföras till stöd tör någon af dessa handlingar, hvilket icke äfven skulle kunna rättfärdiga de värsta förföljelser 8 fritänkarnes sida om dessa komme till makten. Man torde säga, att fritänkarnes begrafnin-j gar äro anbefalda att hållas om natten en-. dast för aut hindra det störande af den all-I männa ordningen, som skulle uppstå, om en I katolsk befolkning finge se, hvad hon måste anse såsom en öppet ådagalagd gudlöshet.! Men styrelsens uppgift är i första rummet att skydda minoriteternas lagliga rättigheter, äfven när de äro anstötliga för mängden, och om fritänkarne ieke nu skyddas mot katolikerne af en katolsk regering, huru kan man då vänta, att katolikerne skola blifva skyddade mot fritänkarne en gång i framtiden när styrelsen kommit i händerna på män, som anse religionen för en dröm? J Och för det andra är det tydligen mycket farligare att framkalla ett folkupplopp ge nom att upprätthålla en sädan förordning än att skydda allas lagliga rättigheter. Katulikerne, som tro att regeringen gynnar dem, skola mycket mera sannolikt antasta de med vanära stämplade begrafningarna tidigt ph morgnarne, än de skulle ha anta: stat dem om de firats på vanliga tider. Skeptikerne, som nu finna sig bränmärkta, skola blifva vida mera benägne att utöfva vedergällning än de skulle ha varit, om de I skyddats genom lika tillämpning af lagen. Och hvad angär en deputerads (hr Brousses) af inga hedersbetygelser åtföljda be grafning i Paris, denne deputerade öfver hvilkens stoft inga religiösa ceremonier fira des, skall förvägrandet af de vanliga civila ärebetygelserna, hvilka tillkommo hoInom såsom deputerad utan afseende på hans I tro, säkerligen ihågkommas af dem, hvilkas medbroder i otron sä skymfigt blifvit beI röfvad de privilegier, som tillkommo hans ställning, till dess-man slutligen uppfinner någon grym hämnd, egnad att göra den hätska striden änvu bittrare. Regeringen har antagit proskriptionspolitiken på det område, som är ömtåligast af alla, det religiösa. Hon Iskall få skörda hvad bon sätt. Just deruti lligger det fruktansvärdt olycksbringande i Iden nuvarande politiken, att den icke enIdast skadar den nuvarande regeringen och Tberöfvar henne all auktoritet och makt, utan läfven i hög grad minskar utsigten till att len moderat liberal regering, södan som Thiers skall kunna träda i hennes ställe när hon faller. Det bat, hon framkallat och Iden törst efter hämnd, hon väckt, skall, som vi befara, förskaffa segern icke åt ett parti I med motsatta principer, utan åt ett parti I med motsatta vyer, och vi skola endast få Ise en förändring i säntet att förfölja, icke i T viljan att förfölja. En moderat och samI vetsgrann regeriug, som tolererade alla parItier, om en sådan en gång fått fast fot i I Frankrike, skulle ha gjort ett parlamentaIriskt styrelsesätt möjligt. Som sakerna nu Åstå, frukta vi allt för mycket att man enI dast skall få se det hvita skräckväldet utbytas mot det röda, och att nyktre politiker knappast skola få någonting att välja mel Jan dessa båda. ———— l Öfverläggningarna i den af franska nationalförsamlingen tillsatta 8. k. decentralisaItionskomiten ådraga sig för närvarande vida Istörre wpmärksamhet än debatterna i församlingen. Den 28 förliden månad höll I komiten ett ganska vigtigt möte, hvilket I bivistades af utrikesministern de Broglie Toch inrikesministern Beule. Den förre höll lett tal, i hvilket han förklarade, att regeringen önskade komma öfverens med komit6n och antog manicipal-vallagförslaget, med följande modifiktioner: Han föreslär att en valman skall ha varit inskrifven två år i I stället för ett bland de skattskyldige, men I förkastar förslaget om att en valman skall ha rät; att rösta i mer än ett distrikt äfvensom alt en familjefader skulle ha rättighet att afgifva dubbla röster. Regeringen, förklarads Broglie, fruktar att reta allmänna TI meningen genom farliga nyheter och hon fordra? att valfrågan och frågan om mai lrernas utnämnande skall bli föremål för I särskilda öfverläggningar. Den första af ; dessa frågor skulle genast underställas församlingen, på det att vallistorna skulle kunna revideras under ferierna. Den andra frågan skulle först längre fram förekomma till öf verläggning, för att så mycket noggrannare kunna behandlas. Regeringen antoge 25 år såsom den ålder, då en medborgare får erhålla valmansrättighet och hon önskade icke den almänpa rösträttens lemlästande utan Idess ordnande. Hertigen af Broglie förklaTrade vidare, att regeringen erkände att laIgen a! 1871 vore dålig och icke erbjöde en tillräcklig garanti för auktoritetsgrundsatsen. TAlla prefekterna klagade öfver att mairerne lemnale dem isolerade och i okunnighet om Iden allmänna meningen och regeringen kände licke till hvad som tilldrog sig i kommunerna. I Efter en lång diskussion beslöt komiten att valfrågan skulle skiljas frän frågan om I mairernes tillsättande, att familjefäderne icke skulle ega rätt att afgifva dubbla röster samt att ingen skulle få rösta i två kommuner, hvaremot hon vidhöll att det vore tillräckligt att ha varit inI skrifven ett år som skattskyldig, för att I komma i ätnjutande af valmansrättighet. b Å j , Den schweiziska tidningen La Liberte de Turgovie berättar att ex-kejserliga prinsen Eugeve Louis Napoleon ämnar ingk i förbundssrmån. Prinsen tyckes sålunda likasom sin fader skola komma att mottaga sin första militäruppfostran i ett republikanskt land. Enligt Gaulois skall prinsen den 15 Augusti, Napoleonsdagen, begifva sig till Chisellurst för att med anledning af festdagen mottaga de lyckönsknringar, som de Jatrofasta då komma att bringa honom. -rAärRE RAA