Aftonbladet – 2 juli 1873, sida 4

Likväl innehåller boken ingenting egentligen nytt. Hennes värde ligger i urvalet af kända saker, i formen och i framställningen; men just i dessa afseenden går dess värde så långt, att vi vore frestade att tillgripa ett sådant ord som — konstverk. De förstudier, som fordrades, men icke fingo förutsättas hos den anspråkslösare klassen jordbrukare. — en nödtorftig del chemi, geologi, meteorologi, växtfysiologi, zoologi, m. m. — måste således få ett tillbörligt rum i ett arbete, som ville se deras behof till godo. Den danska författaren har på ett mer än lyckligt sätt öfvervunnit de svårigheter, som lågo i problemet att samla en mångfald af så olikartade ämnen till ett helt. Vi känna ingen författare inom hithörande litteraturgenre, som med större virtuositet vetat på en gång rädda läsbarheten och spara på utrymmet. Den sällan nog beaktade faran att blifva tråkig har han så fullkomligt öfvervunnit, att boken ej allenast bör fängsla hvarje man af facket, utan är underhållande äfven för andra läsare. Här och der känner läsaren liksom en vänlig helsning från fälten, utan att förf:n å sin sida gör minsta mine af att vara poetisk. Med lätt hand leder förf:n sig från naturlärans första grunder till det egentliga ämnet. Senare insmyes, med osökt fintlighet, nästan — för läsaren, i mån af behof, hvad som kan tarfvas af naturvetenskap. Detta göres med den största skonsamhet mot läsarens fattning, tid och beqvämlighet och utan afvikning från bokens syfte: att gifva den mindre jordbrukaren en ledtråd, som ej allenast kan tjena till vägledning vid det praktiska utförandet af hans företag, utan som tillika förklarar den grund, hvarpå de framstälda reglorna äro byggda. (P. o. Inr. Tidn.) , (5650)